tonyd - en vän för livet

Jag känner att jag inte har flowet för att skriva riktigt, men jag börjar skriva, så får vi se vart det leder.

Det har hänt ganska mycket under veckan som gått. Känns det som. Vet inte om det är något som är direkt intressant iofs.

Det jag kommer ihåg såhär på rak arm var att jag, Elsa och Pär skulle gå på musik-quiz på onsdagen.
Men Pär bangade i sista sekund, så jag och Elsa köpte BurgerKing, satte oss på gräsmattan på trinity collage och hade det gött istället.

I fredags var jag ute efter jobbet med stina och tog en öl. Det var också väldigt trevligt. Sen gick vi på en go fest, vilket var nästan ännu trevligare. En riktigt mysig hemmafest med många trevliga och framförallt glada människor.

Äh, har inget vettigt att skriva egentligen.

På lördag var jag hos dansker. Det var rätt trevligt iofs. För det första fick jag se hur han bor. Sen spelade vi tv-spel och käkade pizza. Först spelade vi Fight Night och Jag spöade skiten ur dansker fler gånger än vad jag orkade räkna till.

Sen spelade vi PES6. Även där spöade jag skiten ur dansker. Riktigt hårt dessutom, vilket var extra roligt eftersom han hade övat ganska länge och var säker på att han skulle slå mig. Men det gjorde han inte (trots att han hade sin modifierade lag "Death to Mourice" där han har tagit med alla dom bästa spelarna som finns i hela spelet.

Kul var det.

Juste. En go sak var att jag fick löneförhöjning i fredags också. Det var rikgit trevligt, och för första gången under min arbetslifserfarenhet så fick jag lite beröm för mitt jobb.

På Lidl fick man inte beröm. Det hörde lixom inte till. Man skulle jobba hårt som fan, och gjorde man det så fick man inte skäll.

På kommunen var det ingen som hade någon egentlig aning om man var duktig eller inte, och kunde därav inte ge en beröm. Fast ibland gav dom en beröm ändå, men det var mest för att man inte bara stod och slöade.

När jag jobbade som vikarie så var det heller ingen som egentligen hade någon aning om vad man gjorde, och kunde därav inte få någon beröm där heller ... Så det var en underlig känsla.

Sen verkar det som om dom andra grabbarna ska flytta hem snart också.
Det kan innebära vissa komplikationer, såsom att man måste leta sig något nytt ... men jag vet inte.

Förhoppningsvis löser det sig, så man inte måste leta på något nytt ställe att bo. Vi får se ...

Summerhill 43, söndag 6 April.

"PANG! PANG! PANG! PANG! PANG!"

"Höhö, där var det någon som blev skjuten" sa jag när jag stod och lagade mat i köket en vårdag på Summerhill 43.

Snabbt där efter inser jag att sanningen kanske inte var så långt borta som jag först trodde.

Fem snabba, regelbunda smällar.

Precis som man skulle kunna föreställa sig att ett pistolskott skulle låta om man var en bit ifrån. Ett snabbt, starkt, explotionsartat ljud.

Vi insåg allihopa att det är inte var något ljud någon av oss inte hade hört innan.

Jag spanade ut genom fönstret. Våra misstankar stärktes sannorlikt då folk på gatan, ungefär därifrån ljudet kom, står och tittar åt alla håll, likt yra höns som inte riktigt förstod att vargen precis var där och högg en av deras vänner.

Folk insåg precis som vi: Något har hänt!

"Äh, det var nog inget. Då skulle polisen vara här nu" sa Calle efter han själv tittat ut genom fönstret.

Tre sekunder senare börjar sirenerna tjuta.
 
"Ha!" Mintel ser nöjd ut över Calles kommentar. Vi som var lite mer erfarna väntade... Och mycket riktigt, polisen satte även denna gången bara på sirenerna för att slippa stanna vid rödljusen.

Allt fortsätter som vanligt, Jag lagar vidare min mat, mintel tjatar vidare sitt tjat och Pär skakar vidare sitt skak.

Någon slänger av en slump ett öga ut genom fönstet någon minut senare

Utan att någon av oss lagt märke till det, det står det nu tre polisbilar vid grannlägenheten. Ett flertal poliser står och pratar med folk på gatan. Det verkar fortfarande råda en viss förvirring, och polisen verkar inte vara riktigt bekväm med att gå in i lägenheten.

Fem minuter senare står det ytterligare tre-fyra bilar vid plasten, alla Civil-poliser, en avspärrning är uppsatt och vägen är blockerad. En ren och skär polisinsats.

En man med blåa hanskar, svart kamera och många små plastpåsar börjar fotografera lägenheten. Försiktigt men noggrant gör han det. Han sätter sig på huk. Försiktigt men målmedvetet plockar han små saker och lägger i dom små påsarna.

Efter det försvann vägspärrarna, poliserna, teknikerna och alla folk som stod och kollade på. Det stod ingenting i tidningarna, inga meddelanden på gatorna och allt har varit helt tyst.

Jag skulle gärna vilja veta vad som egentligen hände.

---------------------------------

Angående amerikanen och mors fråga.

Jag vet att han heter Josh Sahpiro. Han och hans amerikanska vänner omringade mig och min mat när jag satt och käkade på hostelet en gång. Anledningen till att dom gjorde det var att det inte fanns tillräckligt många sammanhängnade plaster att sitta någon annan stans.

Jag var helt enkelt tvungen att prata en stund med dom, och det hela slutade i commonroom och ett hisnande parti UNO.

Därefter bjöd dom in mig till sitt rum, där vi satt och drack wiskey, för att senare gå ut på en liten pubrunda... det är på denna runda som också koretet är taget.

Vi snackade någon mer gång och lade även till varandra på facebook.

Sen tänkte jag itne så mycket mer på det... förän jag en gång satt och spanade lite på hans facebook-bilder.

Efter det har jag, som ni förstår, varit väldigt fundersam...

Sen ska jag nog klippa mig i helgen. Jag hoppas det blir av denna gången. Jag skulle ha klippt mig i tisdags, men då var det konser... Shout out louds!

Vad tyckte jag om det egentligen?

Nja, jag vet inte. Det är väldigt poppigt, men helt ok. Dom var väldigt samspelta och det var väldigt mycket folk där för att se och höra på dom. Många var tok-glada, jag blev mer och mer förbannad ju längre det gick.

Roten till ilskan var gitarristen och sångaren.

Gitarristen såg så jävla ledsen ut att man trodde att hela han skulle förvandlas till en tår när som hellst. Han rörde inte en min på hela konsären och såg mest ut som en linus serholt som blivit lite ledsnare (vilket kan kalkyleras som: INTE GLAD)

Sångaren såg ut som sångaren i Maroon 5, och kände sig antagligen jävligt snygg. Han log visserligen i bland, men man kände ändå att han visste om att han såg bra ut. Han stod där och var snygg bara.

Något som gjorde mig ännu mer förbannad och som bekräftade alla misstankar var att sångaren drack vatten under speningen. Inte en droppe öl... Och det vete katten om inte gitarristen gjorde det också.

Keyboardisten var en brud, såg jävligt snygg ut, men hon såg ut att vara riktigt tråkig hon också.

Däremot en som var riktigt go var basisten. Han röjde runt! Han kände sig nog varken snygg, ledsen eller nykter. Han såg ut att ha riktigt kul. Helt genomsvettig var han efteråt, han log och han dansade.

Trummisen gjorde inte mycket väsen av sig. Han var duktig.

Betyg på konsären som helhet?

Jo, från en skala från 'jävligt arg' till 'tok-glad'.. Ja, det blir nog faktiskt ganska irriterad.

Musiken då?

Jo, det var helt ok.

(Skrivet torsdag 10/4)


I internetanslutningen hemma ingår ett avtal:

MAX 40 GB i månaden!

Håller vi det? Nae, vi gör ju inte det, och det har inte gjorts sen internet drogs in i lägenheten.

Av nåogon outgrundlig anledning så har internetuppkopplingen hemma stängs ner... Eller, det fungerar inte i alla fall.

Att komma hem i vanliga fall innebär ofta att sätta sig vid datorn, sitta och chill, snacka på msn, lyssna på musik osv.

Dom flesta sitter där vid sina datorer, Calle som ofta inte är hemma har ingen dator så han sitter inte vid någon.. om han nu är hemma dvs. Skulle han vara hemma, så sitter han antagligen vid någon av våra datorer... Om inte vi sitter där förståss.

Nu har vi ingen internetuppkoppling.

Sen i tisdags kväll (kanske inte verkar så länge, men det känns jävligt länge) har internet inte fungerat. Pär har antagligen startat om modemet hundra gånger, och försökt reparera anslutningen det dubbla. Jag själv har bara startat om modemet tre gånger och försökt reparera anslutningen kanske fem.

Idag kom jag hem vid 8-snåret. Jag sa "Tja" till grabbarna, frågade hur dom hade haft det på jobbet idag och ställde mig sedan och lagade mat.

Tobbe satt och försökte installera om sin dator. Eftersom han hatar windows vista, har han nu installerat xp på datorn. Jag funderar ibland på att göra det samma för att slippa vissa svårigheter.

Matte låt i soffan och läste en bok.

Åt gjorde vi - vilket inte alls händer ofta (då någon alltid sitter vid datorn annars) - vid matbordet. Wok och ris, vilket tog längre tid att laga än köttfärsås... Men vi hade ju tid nu. Ingen dator att sitta vid.

Vi kokade kaffe (riktigt kaffe, kok-kaffe från sverige), någon sprang ner och köpte kakor, och sen satt vi och kollade på en fin rulle tillsammans.

Calle kom hem vid halv tolv-snåret. Vi satt och snackade med varandra allihopa ganska länge, innan jag och Tobbe spelade lite gitarr.

Visst finns det en abstinens efter internet, men man blir lite mer företagsam och kreativ när man inte har drogen tillgänglig. Jag ska nog försöka sitta vid internet lite mindre i framtiden. (Det säger jag bara för att det känns bra nu, men faktum är att det är som att sitta utan öl en lördagkväll; Det går bra så länge man har något att göra. Det är ganska gött att vara utan det, men samtidigt är det ganska tråkigt).