tonyd - en vän för livet

Klockan är alldels strax exakt klockan tre på natten. Och vad gör jag vaken?
Jag vet faktiskt inte. Jag har under det senaste halvåret haft en dygnsrytm som har varit bland det värsta jag varit med om. Jag går inte och lägger mig i tid, och jag går absolut inte upp i tid. Jag älskar att sova, jag älskar att somna och jag älskar att vakna i min säng... Men jag hatar att gå och lägga mig, och jag hatar att missa saker som skulle kunna hända på natten.

Natten är den bästa tiden på dygnet. I alla fall nu. Känner man sig ensam hittar man ofta likar ute på nätet vid den tiden på dygnet. Det finns inte heller någon annan som säger vad man ska göra, och inget bra tv-program som stressar. Det är ingen som vill en något och man har ofta sig själv helt för sig själv.

Det är en tid för tankar och funderingar. Jag kommer till insikt inom många områden. Det sämsta med det hela är dock att jag oftast är så jävla trött att när man väl somnar likaså vaknar dagen efter, kommer man inte ihåg riktigt vad man bestämde natten innan, inte heller vilka übersmarta slutsatser man kom fram till.

Därför använder jag mig av min hemliga blogg för att komunicera med mig själv, dagen efter. Därför skriver jag nu: Johan. Du måste lära dig gå och lägga dig i tid, och framförallt, gå upp i tid.

Därför har jag nu ställt klockan på 9.

Innebär det att jag kommer gå upp 9? Näe, antagligen inte. jag kommer nog sova till halv ett som vanligt.

Om det nu vore så att jag skulle lyckas att vända tillbaka dygnet... Om det skulle vara så, är det antagligen döden för denna bloggen. Eftersom varje inlägg jag skrivit tillkommit 2200 eller senare.

Sådant är livet.

Insikt har jag också fått angående att jag nog är en ganska feg liten stackare. Eller... när det gäller saker som jag vill göra, så är jag ruskigt feg. Jag vill åka till australien till exempel. Det kommer jag nog aldrig göra, hur mycket jag än vill det. Ínte dom närmaste 10 åren iaf. Men man vet aldrig. ingenting varar för evigt, så jag kanske också kan förändras.

Det finns mycket andra saker jag önskar också. Jag önskar att jag bettett mig annorlunda många gånger. Jag önskar att jag hade sagt vissa saker och att jag inte hade sagt andra.
Jag önskar att jag tidigare skulle inse vad jag hade, och inte vänta till jag sumpade det och det redan var försent.

Nu har jag ingenting. Inte ens en framtidsdrömm.

Va fan ska jag göra egentligen?!

Jag är bra på mycket, men inte riktigt bra på något. Jag har ingenting som jag känner att jag vill satsa på, men heller ingenting jag känner att jag absolut INTE ska satsa på. Någon som har något förslag?

Fotboll - dukig, men är för ointresserad
Musik  - är intresserad, men för dålig.
Plugg - Jo, kanske det, men vad?
Jobb - Ja, men tänk om jag fastnar i mark?
Resa - Ja, men vågar jag?
Skita - ja absolut

Jag luktar dessutom riktigt illa just nu, vilket jag själv inte bryr mig ett skit om.

Men nu är det äntligen dags för min vän John Blund att hälsa på. Han gör ett bra jobb, bara jag väl släcker lampan.

Förresten. Jag vill vara rädd för någonting. Det är charmigt att vara rädd, men jag är bara rädd för döden. Jag är inte rädd för att dö, för det vet jag att jag ska göra, utan jag är rädd för just vad som händer... Jag vill inte vara rädd för någonting så komplext. Jag vill vara rädd för nåt annat. Typ... Spindlar, eller mörkret eller nåt. skuffa in lite rädsla i mig... Eller, kan inte någon skuffa in lite mer känslor i min kropp överhuvudtaget?! Jag gillar inte när det går såhär plant.. kan jag inte få vara lite glad någon gång.  Eller lite ledsen, så jag kan bli gladare sen?!

Trevlig läsning, you three.

Everything in its right place... / A