Hår...
Det finns en snubbe som jag inte har berättat om innan.
Han har varit här ganska länge och är ganska skön. Jag vet inte vad han heter, precis som jag inte vet vad någon annan heter heller, men han kommer iaf från australien.
Han är pensionär, men verkar inte vara särskillt gammal.
Han är väldigt blyg, och kollar aldrig en i ögonen, men är väldigt trevlig. Han pratar inte mycket om sig själv om man inte frågar honom, och han ställer måna frågor.
Det kan hända att han har någon typ av autism.
Första gågnen jag träffade honom satt vi i lobbyn. Han sa plötsligt till mig på engelska att han satt och lyssnade på spanjorerna som satt brevid och pratade...
»Förstår du något» frågade ja.
»Nja, mindre än en procent. Jag kan inte spanska så bra, men man förstår mer och mer» sa han, medans man såg att han aktivt lyssnade.
15 minuter senare böjer sig herren fram och säger något på knackig men relativt bra uttalad spanska. Inte nån skolboks-spanska "yo vivo a una casa blanca" Utan han frågade vilket universistet dom gick på eller dylikt.
Tre dagar senare gjorde han samma med franskfjantarna. Det var coolt.
Han var väldigt trevlig, och är alltid. Ser väldigt glad ut. Jag gillar att prata med honom.
Nu bråkar fransmännen jag är omringad av också. En äldre herre diskuterar med den charmiga tjejen, och två av dom trevliga fransmännen sitter bredvid och kommenterar. Jag förstår inte ett skit, men av reaktioner att dömma så tror jag att den äldre herren börjar bli nerplockad av tjejen.
Fast jag vet inte. Jag håller på henne iaf. Hon verkar väldigt samlad...
Nu kom den sköna australiensiske snubben också. Han står och lyssnar övertydligt diskret. Han försöker nog lära sig språket ännu bättre. Dom diskuterar fransk kontra Irländsk ekonomi.
Jag är hungrig...