tonyd - en vän för livet

Efter morgondagens bravader så är mitt rum nu något mer tomt än de var i morse. Vad det beror på vet jag icke. Förhoppningsvis beror det på vad jag och alla med mig tror på. Men jag kan också inbilla mig att det är mer tomt, eftersom det är ljust i rummet just nu för första gången sen jag flyttade in här.

Jag funderar på att gå ner i köket och hämta en sked. Väcker han mig någon gång under den kommande natten, om han nu är kvar i  rummet dvs, så kommer jag trycka upp den i rumpan på honom och vrida runt ett par varv, så får han i alla fall någonstans att förvara sitt passerkort... om han nu skaffar ett

Efter en ganska lugn och fridfull dag på jobbet, så begav jag mig hem till elsa. Men innan det skulle jag köpa pasta till henne, som visade sig vara svårare gjort än vad det är att bestämma sig för det. Det är en bit att gå från där jag hoppar av LUAS till där jag hoppade på bussen mot Elsita. Jag räknade kallt med att där skulle finnas någon sjuelva eller dylikt på vägen, men det var stört omöjligt att få tag på pasta där.

Gatan jag går på ligger väldigt centralt, och alltihop där tillhör centrum, men jag fick gå runt två hela kvarter innan jag hittade en SPAR-butik som hade lite pasta. Det visade sig dock att den där sparbutiken låg typ tre meter efter jag började runda mina kvarter, så hade jag inte varit så rastlös och osäker hade jag sluppit 10 minuters letande och oroande, om jag bara hade tagit tre steg.

Idag hälsade jag för första gången på den okända, mycket trevligt uppseendeväckande kvinnan som jag har inte har en aning om vem hon är eller vad hon kommer ifrån. Hon satt i soffan i lobbyn, jag stod vid receptionen. Jag vände mig om medans jag väntade på service, och fick ögonkontakt.
Jag nickade.
Hon log och nickade tillbaka.

Jag tror vi är tjenisar nu. Jag ska prata med henne någon dag.

Jag letade också efter min gå-kompis idag, efter som jag satt på samma LUAS idag som igår, men jag hitatde henne inte. Det var tråkigt.

Dags att knyta sig...