tonyd - en vän för livet

Idag var dagen.

Det har talats vida om den 14 Februari.
Den franska ambasaden har varit underrättade en vecka. Vi andra fick precis reda på det. Det tillstånd av lugn som har infunnit sig de tidigare dagarna har bara varit lugnet för stormen.

Allt har ingått i samma plan. En plan som fick alla oss andra att släppa garden.

Vad har då hänt?

Jo, "The Mother-queen of the French" kom hit idag.

I det fruktansvärt underutrustade köket som finns på hostelet finns det  6-7 grytor.
En gryta som lämpar sig för 1-2 personers föda. En gryta som lämpar sig för 2-5 personer (den som dom flesta som inte orkar vänta på den lilla grytan använder. Sen finns det 6 stucken bamsegrytor, då snackar jag bamse. säkert 15 liters grytor. Dom blir aldrig använda, så länge det inte är ett sällskap på 5-6 pers som råkar äta samma mat.

Signerad entrade i köket efter jobbet. Där stod det en mörhårig, ganska bastant kort fransk kvinna. Man såg att det var hon som bestämde i köket den kvällen. På spisen stod det tre stycken grytor, fulla med mat. Jag förstod att det var Motherqueen som hade anlänt, och förstod direkt vad det handlade om.

På en spis stod den största grytan av dom alla. Den ökända 20-25 liters grytan, som har stått på samma ställe sen dagen jag anlände. Ingen vågar ens ge sig på  att använda den, men där stod hon och rörde om. En gryta till toppen fylld med en urgammal fransk husmoders-gryta.

Jag insåg att nu fan var det brottom.

Snabbare än jag någonsin lagat mat innan hackade jag lök, jag bröt brockoli så hela köket var prickigt, svetten lackade men allt skedde under fulkomlig kontroll, det fanns inte utrymme för några misstag.
Jag slet åt mig dom grytor och stekpannor jag behövde... hackade, rev, blandade och stekte.

Men det var inte snabbt nog....

Precis när jag började bli klar med mitt mål, märkte jag hur några fransmän knappt märkbart började duka upp i köket. Det var inte tre tallrikar... Inte heller 8. Det var alla tallrikar. Hade inte jag redan tagit en hade jag utan tvekan blvit utan.

Snabbt som skabb snodde jag en stol inne i hörnet och började äta, det var brottom. Jag kastade i mig maten, men inte heller denna gången var det snabbt nog.

Helt plötsligt kom dom. En efter en började dom ploppa in. CMÖ, kostymnissarna, brudarna, gamligen... alla kom.

Motherqueen började duka fram. Nu var det ingen idé att skynda sig längre. Dom var här, och det fanns inget jag kudne göra...

Jag klarade mig därifrån, men det var med nöd och näppe. Men om jag har ett tips att ge er innan jag dör, så är det att inte sitta i köket bland fransmännen, när Motherqueen har lagat mat åt alla...

Herre jösses...