Last night... Rough night...
Mästerdetektiv Albinsson har gjort ett misstag. Han har betett mig som en fransman.
Det började igår kväll när jag precis hade somnat. Klockan var kanske 0145. Mästerdetektiven vaknade av att en snubbe sov i någon annans snubbes säng. Den sprallige och kära irländaren förklarade tydligt för honom att »En säng med ett ihopvikt täcke är ledig.» Dom letade, men fann ingen säng med en ihopvikt täcke.
Då dyker Mästerdetektivens första karma-misstag upp. Tack vare utmärkt tidigare detektivarbete, visste Albinsson att det var en säng som var oanvänd, trots att den inte hade ett ihopvikt täcke. Men eftersom det var en av fransmännen som var drabbade, och mästerdetektiven, som fortfarande var arg för att han hade blivit väckt, nämnde inte detta.
Killen som sov i fel säng hade problem med att hitta en säng, men det fick Mr A inte reda på förän följande morgon.
Senare samma natt, närmare bestämt klockan sex, vaknade han igen. Denna gången var det killen över honom som låg i fel säng. Två killar av okänd nationalitet entrade rummet, och en av dom skulle sova i sängen över Mr A:s. Ännu en gång nämde inte Mr A den tomma sängen och killen som sov i sängen över fick vackert lämna rummet och karmapoängen sjönk ytterligare.
Ännu en insomning skedde. Även ett nytt uppvaknande, men denna gången bara ca 2 minuter efter insomnandet.
»Sorry» sa någon »Du ligger i min säng».
»Nej, det gör jag inte» svarade Mästerdetektiv Albinsson, alldeles för säker på sin sak. »Inte kan väl jag, som har koll på allting ha tagit fel säng» tänkte han.
Han slet upp sitt passerkort och lyste på det. Nog stod det säng 8 i rum 111. Han kollade, på sängnummret. Visst var det också säng 8 han låg i.
»Det här gällde bara fram till igår» sa mannen som stod framför honom.
Helvete. Mästerdetektiv Albinsson gjorde ett mistag.
Han svamlade något om att han hade bokat till söndag, vilket han också trodde att han hade gjort. Svor försiktigt på engelska. Då säger manenn framförhonom »Finns det ingen ledig säng? Kanske den där?» Han pekade på fransmännens delade säng (dom som sover en på dagen och en på natten, som nu var tom).
Herr A tog sig en funderare. Utmärkt tillfälle att hämnas på fransmännen och för att han blvit väckt två gånger klockan sex på morgonen. Men han tog förnuftet till fånga, och sa »Nej, den är inte ledig, men sängen där är det, det vet jag» Han pekade på sängen som han två gånger tidigare hade hållt hemlig. »Härligt» sa mannen framför honom »Ligg du kvar, jag tar den». Karmapoängen sjönk nu ytterligare av denna oerhört själviska akt, men han somnade trots det om gott, och utan mardrömmar.
Morgonen där på vaknade Mästerdetektiv klockan 9. Han hade kommit till insikt. Snabbt som skabb drog han upp sitt passerkort och kvitto, varpå det står vilket rum man sover i, vilken säng, samt datum man har bokat. »SAT 02 - FRI 08» läste han tyst för sig själv. på bokningsdatumet stod det att han skulle checka ut senast klockan 11 lördagen den 9 februari. Han hade förväxlat datumen, och insåg att det inte ens var en säng bokad för denna natt. En snyltnatt. Mindre karmapoäng, check!
Hade han bara sagt åt den stackars fransmannen att sägen var ledig det första han hade gjort, så hade karmapoängen varit i top, han hade fått ta smällen själv, och inget dåligt samvete hade behövt besittas. Men så är nu inte fallet.
Herr Albinsson får försöka gottgöra för detta på något sätt, för att om möjligt återupprätta sin gamla karmastatus, samtidigt som det hela tiden snurrar ett ordspråk i huvudet på honom. Ett ordspråk som försöker gottgöra för det dåliga samvetet.
»Man blir som man umgås...»
Ja, kanske det...
Det började igår kväll när jag precis hade somnat. Klockan var kanske 0145. Mästerdetektiven vaknade av att en snubbe sov i någon annans snubbes säng. Den sprallige och kära irländaren förklarade tydligt för honom att »En säng med ett ihopvikt täcke är ledig.» Dom letade, men fann ingen säng med en ihopvikt täcke.
Då dyker Mästerdetektivens första karma-misstag upp. Tack vare utmärkt tidigare detektivarbete, visste Albinsson att det var en säng som var oanvänd, trots att den inte hade ett ihopvikt täcke. Men eftersom det var en av fransmännen som var drabbade, och mästerdetektiven, som fortfarande var arg för att han hade blivit väckt, nämnde inte detta.
Killen som sov i fel säng hade problem med att hitta en säng, men det fick Mr A inte reda på förän följande morgon.
Senare samma natt, närmare bestämt klockan sex, vaknade han igen. Denna gången var det killen över honom som låg i fel säng. Två killar av okänd nationalitet entrade rummet, och en av dom skulle sova i sängen över Mr A:s. Ännu en gång nämde inte Mr A den tomma sängen och killen som sov i sängen över fick vackert lämna rummet och karmapoängen sjönk ytterligare.
Ännu en insomning skedde. Även ett nytt uppvaknande, men denna gången bara ca 2 minuter efter insomnandet.
»Sorry» sa någon »Du ligger i min säng».
»Nej, det gör jag inte» svarade Mästerdetektiv Albinsson, alldeles för säker på sin sak. »Inte kan väl jag, som har koll på allting ha tagit fel säng» tänkte han.
Han slet upp sitt passerkort och lyste på det. Nog stod det säng 8 i rum 111. Han kollade, på sängnummret. Visst var det också säng 8 han låg i.
»Det här gällde bara fram till igår» sa mannen som stod framför honom.
Helvete. Mästerdetektiv Albinsson gjorde ett mistag.
Han svamlade något om att han hade bokat till söndag, vilket han också trodde att han hade gjort. Svor försiktigt på engelska. Då säger manenn framförhonom »Finns det ingen ledig säng? Kanske den där?» Han pekade på fransmännens delade säng (dom som sover en på dagen och en på natten, som nu var tom).
Herr A tog sig en funderare. Utmärkt tillfälle att hämnas på fransmännen och för att han blvit väckt två gånger klockan sex på morgonen. Men han tog förnuftet till fånga, och sa »Nej, den är inte ledig, men sängen där är det, det vet jag» Han pekade på sängen som han två gånger tidigare hade hållt hemlig. »Härligt» sa mannen framför honom »Ligg du kvar, jag tar den». Karmapoängen sjönk nu ytterligare av denna oerhört själviska akt, men han somnade trots det om gott, och utan mardrömmar.
Morgonen där på vaknade Mästerdetektiv klockan 9. Han hade kommit till insikt. Snabbt som skabb drog han upp sitt passerkort och kvitto, varpå det står vilket rum man sover i, vilken säng, samt datum man har bokat. »SAT 02 - FRI 08» läste han tyst för sig själv. på bokningsdatumet stod det att han skulle checka ut senast klockan 11 lördagen den 9 februari. Han hade förväxlat datumen, och insåg att det inte ens var en säng bokad för denna natt. En snyltnatt. Mindre karmapoäng, check!
Hade han bara sagt åt den stackars fransmannen att sägen var ledig det första han hade gjort, så hade karmapoängen varit i top, han hade fått ta smällen själv, och inget dåligt samvete hade behövt besittas. Men så är nu inte fallet.
Herr Albinsson får försöka gottgöra för detta på något sätt, för att om möjligt återupprätta sin gamla karmastatus, samtidigt som det hela tiden snurrar ett ordspråk i huvudet på honom. Ett ordspråk som försöker gottgöra för det dåliga samvetet.
»Man blir som man umgås...»
Ja, kanske det...
Kommentarer
Trackback