St Annes 666

Är det någon som kommre ihåg mannen med de mörka glasögonen?
Inte?  Då ska jag berätta om honom.

När jag åkte hem från Elsa för någon vecka sedan så klev det på en mystisk man på bussen. Mannen hade mörka solglasögon, trots att det var nästan mitt i natten.

Han talade till mig, och frågade om det var ok om han stängde fönstret. Såklart var det det, svarade jag.
Mannen böjde sig över mig, och stängde fönstret.

»Underlig man» tänkte jag.


Några dagar senare stod jag och väntade på bussen i centrum. Jag skulle till elsa naturligtvis. Bredvid mig stod en man jag kände igen. Mörka glasögon och en lustig frisyr, skinnjacka och jeans.
Jo, det var han.

Underligt att jag stöter på honom, tänkte jag.
Staden är ju trotts allt ganska stor, och det är väldigt sällan man stöter på samma folk flera gånger inom en kort tid.
Han satte sig på bussen och hoppade av några stationer innan Elsa. Det var även denna gången väldigt mörkt ute, men hade trots det sina mörka solglasögon på sig. Jävligt underligt.

Detta var fredag kväll, kanske vid 7-8 tiden.

Senare samma kväll skulle jag, Elsa och Karin dra till dom svenska killarna (vilka jag nu bor hos).
När vi stod och väntade på bussen ser jag en man närma sig.
Det är han... igen!

Han ställer sig vid mig. Han vänder sig plötsligt och målmedvetet om och kollar på huset som är precis vid hållplatsen.

»St Annes 666!»
»Förlåt?!» svarade jag.
»St Annes 666» säger han igen och pekar mot huset.

På dörren står det mycker riktigt "St Annes 666".

Jag hade faktiskt lagt märke till att det stod 666 tidigare, men inte reflekterat över det mer än att det var coolt med 666.

»St Annes 666» sa han igen... »Saintans 666... SATANS 666, Do you follow»
»Uuh, Satans 666... coolt!» svarade jag.

Varför sa han det just till mig? Kände han igen mig? Är han satan?

Dagen efter stod jag där igen. Jag står och funderar lite över St Annes 666 så kollar jag på buss-stop-skylten. Jag ser att det står ett nummer på den. Nån typ av ID-nummer.

Jag kollar närmare. Jag ser att det står 13-någonting.

Jag går närmare. Ganska spännd denna gången...
»Inte kan det väl vara så bra...» tänker jag.

13 någonting 7.
Jag börjar svettas.
»Det kan inte vara sant» ekar gång på gång i mitt huvud.

När jag är framme vid skylten ser jag...
»13... 77... FAN!»

Det var jävligt typiskt. Utanför Satans 666 upptäcker jag att det finns ID-nummer på buss-stoppen. Naturligtvis står det 1377 på den.

Någonting är helt klart jävligt mystiskt med det där stället...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback