Självdiciplin och självömkan

Va fan håller jag på med egentligen? För första gången när jag känner att jag verklen vill berätta vad jag känner för någon så sätter den självdiciplinen in, för första gången i mitt liv, och säger: "näe, johan, det blir bättre om du inte gör det"  Och varför i helvete skulle det bli bättre för det? Jo, en resa några hundra mil bort nalkas inom kort, och det kan bli tjärvt om man drar igång någonting nu... även om jag förståss inte räknar med att dra igång någonting nu. Jag menar OM det skulle dras igång någonting.

Och för första gången så känner jag att detta inte är något substitut för någon annan, utan just att det är känslor. Men kanske lurar jag mig själv. Men jag tror inte jag gör det denna gången.

En annan sak som jag ligger här och reflekterar över är som följer:
Sinnesintryck sitter i längre än vad man kan tro. Jag befinner mig i skrivande stund i Lindas säng. Linda är naturligtvis inte här, vilket är tur (eftersom hon har en ny snubbe, vilket jag faktiskt är väldigt glad över) 
Men det doftar trots allt linda. En doft som på en knapp sekund drog fram 1000 minnen. Lite jobbigt... men inte så jobbigt som jag trodde när minnena först drog upp. Och varför var det inte så jobbigt som jag trodde, frågar ni. Svaret på frågan finner ni under stycke 1 samt 2.

Och för er som undrar varför jag befinner mig i Lindas säng, så beror det på att hon numer bor ihop med min bror. Dom krigar tillsammans i Skövde. Jag är här och hälsar på och då linda är hemma i örby, så var henne säng ledig.
Det börjar bli dags för mig att ta tag i mitt liv. det ska jag börja med på fredag. Eller imorgon. Vi får se.

En sak till. Jag har nog skaffat mig en idol för första gången i mitt liv. Ingen idol som jag skulle vilja ha en autograf av, men en snubbe som är jävligt cool. Han är författare och kan det där med att underhålla och vara rolig.
jag ska nog stalka honom!

Shine on / A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback