tonyd - en vän för livet

Summerhill 43, söndag 6 April.

"PANG! PANG! PANG! PANG! PANG!"

"Höhö, där var det någon som blev skjuten" sa jag när jag stod och lagade mat i köket en vårdag på Summerhill 43.

Snabbt där efter inser jag att sanningen kanske inte var så långt borta som jag först trodde.

Fem snabba, regelbunda smällar.

Precis som man skulle kunna föreställa sig att ett pistolskott skulle låta om man var en bit ifrån. Ett snabbt, starkt, explotionsartat ljud.

Vi insåg allihopa att det är inte var något ljud någon av oss inte hade hört innan.

Jag spanade ut genom fönstret. Våra misstankar stärktes sannorlikt då folk på gatan, ungefär därifrån ljudet kom, står och tittar åt alla håll, likt yra höns som inte riktigt förstod att vargen precis var där och högg en av deras vänner.

Folk insåg precis som vi: Något har hänt!

"Äh, det var nog inget. Då skulle polisen vara här nu" sa Calle efter han själv tittat ut genom fönstret.

Tre sekunder senare börjar sirenerna tjuta.
 
"Ha!" Mintel ser nöjd ut över Calles kommentar. Vi som var lite mer erfarna väntade... Och mycket riktigt, polisen satte även denna gången bara på sirenerna för att slippa stanna vid rödljusen.

Allt fortsätter som vanligt, Jag lagar vidare min mat, mintel tjatar vidare sitt tjat och Pär skakar vidare sitt skak.

Någon slänger av en slump ett öga ut genom fönstet någon minut senare

Utan att någon av oss lagt märke till det, det står det nu tre polisbilar vid grannlägenheten. Ett flertal poliser står och pratar med folk på gatan. Det verkar fortfarande råda en viss förvirring, och polisen verkar inte vara riktigt bekväm med att gå in i lägenheten.

Fem minuter senare står det ytterligare tre-fyra bilar vid plasten, alla Civil-poliser, en avspärrning är uppsatt och vägen är blockerad. En ren och skär polisinsats.

En man med blåa hanskar, svart kamera och många små plastpåsar börjar fotografera lägenheten. Försiktigt men noggrant gör han det. Han sätter sig på huk. Försiktigt men målmedvetet plockar han små saker och lägger i dom små påsarna.

Efter det försvann vägspärrarna, poliserna, teknikerna och alla folk som stod och kollade på. Det stod ingenting i tidningarna, inga meddelanden på gatorna och allt har varit helt tyst.

Jag skulle gärna vilja veta vad som egentligen hände.

---------------------------------

Angående amerikanen och mors fråga.

Jag vet att han heter Josh Sahpiro. Han och hans amerikanska vänner omringade mig och min mat när jag satt och käkade på hostelet en gång. Anledningen till att dom gjorde det var att det inte fanns tillräckligt många sammanhängnade plaster att sitta någon annan stans.

Jag var helt enkelt tvungen att prata en stund med dom, och det hela slutade i commonroom och ett hisnande parti UNO.

Därefter bjöd dom in mig till sitt rum, där vi satt och drack wiskey, för att senare gå ut på en liten pubrunda... det är på denna runda som också koretet är taget.

Vi snackade någon mer gång och lade även till varandra på facebook.

Sen tänkte jag itne så mycket mer på det... förän jag en gång satt och spanade lite på hans facebook-bilder.

Efter det har jag, som ni förstår, varit väldigt fundersam...