tonyd - en vän för livet

Jag börjar med några utrop, som ni alla ska taga iakt:

HALVTJOCKA OCH HALVGRÄSLIGA BRITTER SKALL ICKE HAVA CHOKLADDRYCK OCH SMÅ CHOLKADÄGG TILL KVÄLLSMAT, DÅ KOMMER DET INTE DRÖJA LÄNGE INNAN DOM LÄMNAR SIN NUVARANDE STATUS OCH ÖVERGÅR TILL HEL...

HOLLÄNDARE OCH TYSKAR ÄR INTE ETT DUGG BÄTTRE ÄN FRANSMÄN, ÄVEN OM DET KAN VERKA SÅ VID FÖRSTA ANBLICK...

YTTERLIGARE EN KARRAKTÄR HAR UPPENBARAT SIG, EN ÄLDRE HERRE SOM ÄR GANSKA DRYG, URSPRUNGSLAND? JA, DET KAN NI RÄKNA UT...

Slutligen:

DEN UNGERSKA TJEJEN ÄR OERHÖRT CHARMANT, OCH MAN SMÄLTER NÄR HON LER!

På väg hem från jobbet idag inträffade det två saker värda att nämna.

Jag började att märka att den dåliga karman har haft lite dåligt infytande på mig idag. Men innan jag berättar om det ska jag tala om hur min dåliga karmadag igår artade sig.

Jag gick igår ut för att handla, och tänkte gottgöra för mina dåliga karmahandlingar natten tidigare med att skänka pengar till en tiggare.

När jag har gått i fem minuter, kommer det fram en tiggare som ser ut som han går på alla droger som finns och säger att hans mamma ligger på sjukhus och att han behöver pengar till honom och hans syster att åka dit med bussen. Jag tänker ge honom alla mynt jag visste att jag hade.

Då insåg jag att jag visste itne alls att jag hade några mynt, för det hade jag inte.

Jag sa åt honom att jag inte har några pengar och att jag måste gå och ta ut, för jag är påväg till affären. Då säger aset att han kan hänga med.
»Det finns bara stora pengar där» sa jag. »Det minsta är 10 Euro».
»Men 10 euro blir bra» säger aset.
»Nej, det har jga inte råd med, sorry, du får fråga någon annan!»

Där rök ytterligare karmapoäng.

Nu till orgilanstorryn.

När jag gick hem från jobbet, och nästan var framme vid luasbanan dyker det upp två flickebarn, uppskattad ålder si sådär 10-11.

»Hej, har du en cigg att bjuda på» säger dom.
»Nej» säger jag bestämt och går vidare

På mindre än en senkund har en ondskefull och komplett plan utvecklat sig i mitt huvud.

Jag vände mig om och sa med ett brett leende:
»...Men jag har snus.»

»Snus, vad är det?» Frågade dom. Jag förklarade att det var tobak, och att man stoppade det under läppen. Dom kaxiga flickebarnen verkade nu lite halv oroliga.

»Men det är nog för starkt för er småbarn» sa jag, stängde dosan, och låtsades gå därifrån, nu med ett ännu bredare flin på läpparna.

»Äeis noät, äeis noåt» sa dom.

Jag gick fram igen, öppnade dosan. En av dom trodde att det var hasch. Men jag förklarade att det inte var det.

Precis när jag skulle fullborda min plan, dök en välbekant snubbe upp. Han heter samvetet, eller kanske är det en hon, jag vet inte. Men den fick mig i alla fall att mot min vilja säga: »Näe, som sagt, det är för starkt för er små» Jag
stängde dosan och gick därifrån.

Kvar stod tjejerna, snopna men lättade.

Småskrattandes gick jag för mig själv, glad att jag nästan, men bara nästan, bjöd dom på snus.

Den andra händelsen var inte alls lika roande, men ändå väldigt spännande. Jag var 100 meter ifrån att få ett perfekt lopp genom centrum. Jag behövde inte stanna en enda gång över alla dom stora vägarna. Grönljus överallt, och om det inte var grönt, så kunde jag passera ändå. Jag har hoppats på detta perfekta lopp sen första dagen på jobbet. Idag kom det nästan, jag föll på mållinjen. Sista vägen innan hostelet. Fan!

Så kan det gå...