tonyd - en vän för livet

Den franska invationen har tagit fart på riktigt.

Hostelet innehar fler fransmän än vad det någonsin gjort tidigare. Helt asmånga är dom. Kanske tusen.

Det det positiva är att det finns många snygga tjejer. Den andra sidan på samma mynt är att dom inte kan prata engelska och är precis lika dryga som killarna är.

Jag ska också berätta om hur det kan gå till på mitt jobb.

När jag började för fyra veckor sedan så gick det till såhär.

Jag hittade på ren lotto stället jag skulle till.
Jag gick till receptionen och frågade om detta var meaple-house, eftersom det fanns två byggnader där keywords jobbade. Kvinnan i receptionen visste inte, för hon var någon typ av praktikant, så hon ringde på någon som jobbade där inne.

Det visade sig att det var rätt, så någon visade mig in.

Väl inne pressenterade dom mig för den svenska tjejen, som hade varit där i knappt en vecka. Hon skulle hjälpa mig komma igång, men eftersom hon bara vrit där en vecka så visste hon inte så mycket.

Paul kom senare fram och pressenterade sig. Det var han jag hade pratat med tidigare i telefon, och han sa att vi skulle snacka lite senare. Vi snackade på onsdag eftermiddag (jag började på en måndag) och det först efter att jag hade gått fram till honom och frågat om vi inte skulle snacka.

Sen fick jag klara mig själv. Svenskan visste inte så mycket, och det gjorde inte dansken heller, och om han visste, så kunde jag ändå inte förstå honom. 

Efter en vecka vågade jag gå och ta kaffe i köket. Efter en och en halv vecka visste jag vart toan var. Efter fyra veckor visste jag vart man kunde köpa mat.

Såhär gick det till när den norska snubben började i torsdags:

Han fick ett varmt välkomnande av sandy (den tyska team-ledaren som har hand om mycket). Hon hjälpte honom och gick grundligt igenom hur man rapporterade en bug. (hände inte mig).

Hon frågade om han ville ha kaffe (hände inte mig)
Hon frågade om han rökte och om han i så fall ville hänga med ut och röka (jag fick inte ens chansen att säga "jag röker inte).
Hon sa att hon skulle iväg och käka. (hände inte mig)
Hon visade honom runt. (hände inte mig förän jag frågade paul om han kunde visa mig runt)
Jag har 4-5 ggr fått mail där det står: "vi välkomnar .... till vårat team" varken jag eller dansken fick något välkomstmail.

Jag tror att det är för att jag och dansken har skägg och att norrbaggen ser väldigt blyg ut.

Jag känner mig liten och avundsjuk. Jag vill också ha uppmärksamhet.