tonyd - en vän för livet

Det tråkigaste med denna dagen är att det jag allra helst vill skriva är det som jag allra minst får säga.

Allt miserabelt, roligt, underhållande och tråkigt som har hänt idag ligger under samma sekretessbelagada information, vilket innebär att jag inte har något att berätta.

Igår började i alla fall Mästerdetektiv Albinssons kamp mot sydeuropa när jag för första gågen tog kontakt med Myra-Li i receptionen. Mäster Albinsson har dock inte forskat särskillt mycket i vad recepionisten heter. Eftersom namnbrickan sällan sitter på så är det enda minnet jagh a av hennes namn så gammalt som från ankomstdagen, då det var hon och peruken som delade receptionen.

Ett löfte utlovas att jag innan helgen är slut ska ha tagit reda på vad hon egentligen heter om det nu skulle råka vara så att hon verkligen heter Myra-Li.

Något som jag är så jävla glad att jag tog med mig till irland är snuset. Jobbet är som gjort för att snusas på. Sitta vid datorn och spela tv-spel, dricka kaffe och snusa. Underbart. Risken är att jag blir tjock, men jag kompenserar det ganska bra med att inte äta så mycket. Eller jag äter nästan ingenting. Jag äter på morgonen, flingor, för att vara exakt (funderar dock på att byta ut detta mot gröt). På jobbet livnärs min kropp som sagt med snus, kaffe och vatten, när jag kommer tillbaka till centrum handlar jag någonting att laga.

Varje gång man kommer tillbaka till hostelet så är köket fullproppat, så igår åt jag inte förän vid 22. Oftast är det framsmännen som sitter där, då dom tar ca 2 timmar på sig att laga sin mat, 20 minuter att äta maten och sitter kvar i säkert en timma efter dom käkat upp. tilläggas bör också att till dom 30-35 sittplatser som finns på hostelet, så finns det kanske bara 15 stolar.

Den positiva sidan av detta är dock att man inte bajsar lika ofta, vilket enormt underlättar hostel-vistelsen, då det inte finns en enda ljudisolerad möjlighet till att göra det stora behovet. Alternativet isf skulle väl vara duschen, vilket naturligtvis förekommer. Men bajsa i duschen, det är ju en såndär grej som alla gör, mem som man inte riktigt talar om.

Sen måste jag tala om att jag precis fick berömm. Jag hittade en bug i mitt nuvarande projekt, och min holländska kollega, som jag rapporterade till sa: »That, my friend, is a first class bug localization, I have to think about this one» Jag kan avslöja att den handlade om Rödhakar...

Jag hatar djur...