Suckin' a lemon...
Nu har fan CentimeterÖgat gått förlångt.
Jag blir tokig på honom. Jag har insett att han kanske bor på mitt rum, för det första. Han är ganska otrevlig men tror att han är rolig. Det började med att han bad mig att inte stänga dörren till vårat rum. Han har ingen nyckel säger han. Jag tror han fuskar. Sen gick jag ner och satte mig i lobbyn, då kommer han fram och bjuder mig på en pingvin-chokladbit. Jag tackar nej, men han ger mig den ändå.
Jag tänkte låta den ligga för att bibehålla och visa min ståndpunkt, men klarade itne det, utan åt upp den. Men det var inte det värsta. Det värsta var att den smakade gott. Det var som kexcholad. Den smälte i munnen. Så nu hatar jag honom ännu mer.
Pajas-spanjoren ligger också väldigt nära att korsa gränsen nu. Han trissar mitt tålamod till det yttersta. Han härjar runt och försöker charma varenda kvinna på hela stället.
Idag när jag hoppade av LUAS-vagnen så gick jag av precis samtidigt som en tjej, som var ungefär lika lång som jag. Därför gick hon också nästan exakt samma tempo som mig. Vi gick åt samma håll, och eftersom vi gick av samtidigt, och gick lika snabbt så gick vi också bredvid varandra ett ganska bra tag. Vi mötte stora grupper av människor, gick åt varsit håll, för att undvika kollition, och när vi hade passerat gruppen si sådär 20 steg senare, så var vi precis bredvid varandra igen. Jag kollade aldrig på henne, men jag kände hennes närvaro hela tiden. Jag tror hon kände min också, för det infann sig en harmoni.
När vi gick över en gata ökade hon stegen lite, jag trodde först att hon ville bli av med mig. Men jag insåg senare att det var inte därför. Hon skulle hinna med en buss. När hon hoppade på bussen kollade jag på henne. Hon kollade inte tillbaka. Jag tänkte säga hejdå, men jag vågade inte.
En annan erfarenhet som jag inte hade räknat med att få innan jag åkte hit, och inte heller när jag väl var här, är min förståelse för danska. Den har flugit i höjden, och istället för vart 10:e ord, förstår jag nu säkert vart 5:e. Kan vara för att dansken pratar tydligare också, men det tror jag inte.
Jag är törstig. Men vattnet i kranarna smakar lite unket, ungefär som vattnet gör på våran lilla toa, du vet, ingrid. Fast samtidigt inte alls lika fräsht som det gör där. Det är unket. Ibland är det gott though.
Medans det är aktuellt att rekomendera andras bloggar, så måste jag passa på att rekomendera en. Snubben är författare och skrev den boken som nästan läste färdigt. Jag brukar skratta gott när jag läser den, och det tror jag fler kommer göra med mig.
http://andreasroman.blogspot.com
Mitt hår börjar bli ganska vildvuxet. Mitt skägg dito. Den oroliga lägenhetsletande spanjoren tyckte att jag skulle ta och klippa mig. Han sa också att det såg ut som jag kom direkt från skogen, eller från en öde ö. Antagligen har han rätt...
Men vad är utseende? Oftast ingenting.... Ibland allt.
Piz