Det är dags att skapa ...

Nu är det dags att skapa igen. Jag har inte skrivit på över två veckor, trots att jag flera gånger velat göra det.

Det finns flera anledningar till detta, men jag kommer bara gå in på någon av dom.

Vi börjar med en snabb summering om vad som har hänt den senaste tiden (det är ganska mycket faktiskt).

Det största, viktigaste och då naturligt också det första ämnet för behandling är naturligtvis flytten som fullbordades i helgen.

Matte, Calle och Tobbe har alla nu åkt hem. (Tobbe åkte som vissa, om inte alla, vet hem redan för över en månad sedan). Matte åker hem idag och är nog i skrivande stund på väg till flygplatsen.
Calle åkte hem i torsdags tillsammans med Angelica, Melissa och Carina Berg. Nu är det Pär-Julia, Elsa och Stina kvar.

Lägenheten övergavs i torsdags morse, efter ett plötsligt beslut då "En gemensam kompis hade råkat ut för en svår olycka". Jag fick söka mina vägar ut i världen, och gjorde som man alltid gör: Gick in på daft.ie, där jag också hittade några alternativ.

Jag var på några visningar, varav en var ganska mycket bättre än alla andra. Det var i Rathmines, ett ganska mycket finare område (i förhållande till summerhill då förståss, men även till andra områden också) där det bodde tre stycken irländska grabbar. Eller grabbar och grabbar förresten, män snarare.

Efter att jag hade varit där bestämde dom sig för att dom ville ha mig, så jag fick flytta in där om jag ville. Jag ville det och flyttade därav också in. I söndags.

Vilket innebar att jag fick tillbringa torsdag till söndag hos min gode vän Pär-Julia. Hos Pär-Julia var det trevligt, även om den maskulina delen av min kompis gång på gång insinuerade att det var dags för mig att bedra mig till min nya lägenhet. Även på fredagen, när jag inte ens hade varit där i 24 timmar än. Men det är sånt man får ta. Han har väl dåligt samvete, stackarn.

Så nu bor jag i alla fall i min nya lya med Cieran, Jordan och John. Det som suger är att jag inte har någon kudde, ej heller något internet. Däremot finns det TV, vilket är en fin samlingsplats där man ofta lär känna människor bättre än vad man skulle göra annars.

Det ligger en fin atmosfär över Rathmines. Det ligger på södra sidan (den fina sidan) av staden, och det mesta är i ganska stor motsats mot var det var i Summerhill.

I rathmines finns det mycket växligheter, gröna buskar och parker. Det åker inte förbi hundra pistol-bilar och ambulanser varje kväll. Jag har heller inte sett en enda knocker sen jag flyttade dit, och folk som går på gatan ser glada ut, och inte alls miserabla och arga.

Dörren kan man lämna öppen om man sitter och ser på tv, vilket gör att den friska luften strömmar genom lägenheten (vilket inte alltid är väldigt posititvt, då mitt rum är ganska dammigt, vilket i sin tur gör att dammet virvlar upp och jag börjar nysa). Jag ska damsuga snart.

Jag tror och hoppas att jag kommer trivas där. Jag ska bara bo där i fyra månader, men fyra månader är en ganska lång tid.

Shine on,

Joe (Ja, det är mitt smeknamn nu)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback