Lockelser

Senare i veckan var jag åter igen hos Elsa.
Dagen var tisdag. Jag skulle också åter igen försöka hjälpa Elsa med hennes cykel som har fått punktering. En ny slang var inköpt så det var bara att montera och pumpa... Inte.

Ventilen var av modell konstig. En såndär ovanlig ventil som oftast finns på lite finare cyklar och cyklar som jag inte cyklar på. Men vi insåg med lite råd av Stina, att en adapter till pumpen måste inköpas för att cyklen ska kunna pumpas riktigt.

Hur som hellst...

När jag skulle åka hem stod jag åter igen utanför St Anne's 666. Jag var heller inte denna gången ensam.
Men det var inte mannen med dom svarta glasögonen denna gången.

Nae, nu var det två stycken tejer.
Två väldigt söta tjejer, ungefär samma ålder som jag. En charmig irländsk dialekt och lagom uppklädda.

Dom skrattade och var glada, dom pratade om allt möjligt och verkade mer eller mindre som två perfekta tjejer...
Men jag var rädd. Oh, va jag var rädd.

Två, av Satan själv, utsända lockelser med uppdrag för att förföra och förhäxa mig. När dom skrattade fick jag koncentrera mig för att kolla åt ett annat håll, och när dom log mot mig, ja då fick jag blunda. Jag visste att om jag hade givit dom ett leende tillbaka hade jag varit lost. Körd. Borta för alltid.

I 15 minuter stod vid där. 15 minuter som kändes som en hel evighet.

Sen kom räddningen. Buss 19.
Inte min buss!

Det var en nervös väntan innan jag insåg att dom utsända verkligen skulle hoppa på bussen.
När  bussen stänger sina dörrar, ser jag hur dom ger långa, besvikna blickar efter mig, och jag kan äntligen andas ut.

Strax därpå kommer min buss. Buss 123.

Något skakad, men ändå lättad, beger jag mig tillbaka hem till summerhill 43 och tryggheten i gettot...
I


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback