Skott, slott och hälsensbrott.

Nu blir det mycket blogg och lite verkstad känner jag.



Skott:


I lördags var det fest. Det var kul
I söndags var det också fest. Det var också kul.


Det som var extra coolt i lördags var att jag och pär träffade några coola skottska tjejer.


Jag vet inte vad dom heter, och jag vet inte hur gamla dom var. Jag tror inte pär vet det heller... men roliga var dom.

Det allra roligaste med dom var att dom uppmärksammade oss när vi stod och körde våra goa dance-mooves (Boxen, Kebaben, Pingis (med psykadelisk serv), Gräva gropen, Kasta lasso... ja, you name it. Listan kan bli lång).


Först tyckte dom bara det var lite kul. Sen blev dom helt sålda. Gick och hämtade sina kompisar och sa åt dom att dom 'måste kolla på detta'.  En stund kände jag mig som en djurpark, men efter ett tag när jag hade pratat med dom lite, så tyckte jag mest det var charmigt.


Jag har aldrig fått så mycket cred för min dans som jag fick den kvällen.


Det bäst var att några av dom var ganska snygga också, och framförallt charmiga som sagt.
Undrar om jag någonsin kommer träffa dom igen.



Slott:

Vet jag inget om... eller jo, calles bruds syster, calles bruds pappa samt carina berg och hennes familj var och turistade på ett slott i måndags. Sen satt vi och fikade med dom.



Hälsensbrott:


Jag har sjukt ont i min hälsena, och det känns som att den kommer brotta av när som hellst.

Eftersom jag har haft sjukt ont i min hälsena sen i söndags, innebär det att jag har gått ganska mycket med den sjukt onda hälsenan. Jag har ûberdansat med skottska tjejer med den onda hälsenan och bara helt enkelt varit full med den. Jag har gått till jobbet med den och bara legat i sängen med den.


Nu vill den inte vara med längre. Nu har den fördubblat sin ondska och skickat upp lite av det till vaden, som i skrivande stund är en riktigt fet och fin vadkaka... lårkaka i vaden alltså. Eller så är det träningsverk för att jag har gått så konstigt... Eftersom jag har haft überont i hälsenan.


Det känns också som att hälsenan är ett gammalt gångjärn från 1857, som knakar gött och går väldigt trögt, sådär så man känner hur dörren knakar när man öppnar den. Så känns min hälsena om jag rör på foten när jag ligger ner.


Jag känner att det är någonting där, men jag vet inte vad det är, och det gör inte ont. Känns ungefär som om man inte har smörjat en dörr från 1857-1858 någon gång.


Men jag hoppas allt detta har gått över till imorgon. Jag hoppas också att skottskan har svarat tills imorgon.



Piz,


Joe


Kommentarer
Postat av: berra

hoppas tjernobyl barnet var fick visa upp sig också :) hm,. ja, tvungen att fråga. carina berg?

2008-03-29 @ 19:16:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback