Skottland,
Det är lite tråkigt när man inte bloggar så mycket, får då har man massa att skriva, och vill mest få med allt på en och samma gång.
Detta gör att innehållet blir lidande, och det blir mer kvantitet än kvallitet.
Det finns dock några huvudämnen som jag vill behandla i detta blogginlägget.
Först och främst: Det största, men ändå ganska lilla, dock ganska påverkande, problemet.
Avsaknaden av snus.
Det är inte så att jag lider av någon påtaglig abstinens, sinnesrubbningar eller aggressivitet. Det känns i själva verket helt ok att inte snusa, även om jag föredrar att göra det. Någonting saknas hela tiden, och man är oftast ganska sugen på nåt, men det är inte värre än så.
Dock hade det varit ganska gott med en snus.
Pär han har suttit och sugit på samma stackars snus i fyra-fem dagar. Jag gav upp det där och tog min sista snus i lördags. Pär har kvar sin sista och tänker spara den till ett speciellt tillfälle. Jag försöker förklara för honom att det blir inte speciellare när han än tar den.
Jag hade också en snus som jag hade i käften ganska länge, men jag insåg att den inte skulle få mig att må bättre, utan snarare tvärt om. Det hade blivit lite som Brolins comeback i sunderland. Ett misslyckande som bara förlänger lidandet, även om det verkar som en ganska bra idé från början... Nae, lika bra att lägga skorna på hyllan direkt.
Ett annat ämne som är ganska roligt att behandla är den ruttna och väldigt tråkiga bruden som festade med oss i lördags.
Tobbes organ talade, och ringde upp denna kvinna och sa åt henne att hon skulle komma på fest hos oss. Kvinnan hette fanny. Hon var inte direkt jättesnygg, men hon var inte heller ful.
När kvinnan väl hade ankommit var inte tobbe längre intresserad, för han vart ganska full.
Till en början verkade hon dock ganska trevlig och jag pratade med henne en hel del.
Det hade börjat redan lite grann innan, men när vi gick ut tog helvetet fart.
Först kunde vi inte gå till "Tempel Bar"
»Det är ju bara turister som går dit, det är ju så tråkigt där!»
»Jaså? Har du varit på alla ställen på Temple Bar?»
»Näe, men det är ju dit alla turister går, så dit kan man ju inte gå!»
För dom som inte förstår det så var hon världsvan, och visste precis vart man skulle gå, för hon hade minsann varit här i ett och ett halvt år.
Cool tjej, tänkte jag... Nej det gjorde jag inte, för det var hon själv som gjorde det.
Vi kom ifrån dom andra en aning, och gick en bra bit framför dom andra, jag och hon.
Hon började prata lite om sitt jobb... Eller inte lite, utan svinmycket.
Hur jävla bra jobb hon hade, hur glada hennes jobb var att dom hade henne, hur hon banne mig hade blivit befodrad och att hon allt hade tänkt att åka hem en gång, men att hennes jobb behövde henne, och hon ville inte svika.
Hon tjänade asbra, och hade minsann också sovit i dom finaste sviterna, på dom finaste hotellen i dublin, och det var minsann inte alla förunnat att kunna göra det med sitt jobb.
Jävla Ruttna brud. Det slog slint i mitt huvud, och jag kunde inte, hur mycket jag än ville, vara trevlig längre för att samla pluspoäng.
Jag förklarade klart och tydligt för henne att jag minsan hade ett jobb där jag inte har någon chans till befodran dom närmaste 7 åren, att tjänar skitbra, att jag aldrig kommer få bo på ens det fattigaste hotellet i dublin med mitt jobb, och att jag tyckte mitt jobb var så jävla roligt.
Fast jag sa allt precis efter hon sa motsatsen. När hon sa att hon tjänade bra, då sa jag att jag tjänade dåligt... men la till varje gång att jag hade ett roligt jobb... så höll jag på ganska länge. Trött jävla brud.
Tillslut sa hon det enda smarta hon sa på hela kvällen.
»NÄE, nu orkar jag inte mer. Vi passar inte ihop.»
»Näe, det gör vi verkligen inte, sa jag. Du är så jävla tråkig! Jag skiter väl i om du har sovit på fina hotell!»
»Och jag skiter i dig. Ring dom andra!» sa hon.
Sagt och gjort. Jag ringde Mattias.
När vi mötte upp honom var han själv och visste inte var dom andra var.
Bruden sa att hon minsann skulle gå hem, för i temple bar (där vi nu befann oss) kunde man ju inte vara.
Matte försökte vara snäll och sa:
»Äh, men va fan ska du gå hem för?»
Jag slog honom hårt i sidan. Han fattade vinken, sa inget mer och jag såg på honom att han egentligen tyckte samma sak som jag...
Detta gör att innehållet blir lidande, och det blir mer kvantitet än kvallitet.
Det finns dock några huvudämnen som jag vill behandla i detta blogginlägget.
Först och främst: Det största, men ändå ganska lilla, dock ganska påverkande, problemet.
Avsaknaden av snus.
Det är inte så att jag lider av någon påtaglig abstinens, sinnesrubbningar eller aggressivitet. Det känns i själva verket helt ok att inte snusa, även om jag föredrar att göra det. Någonting saknas hela tiden, och man är oftast ganska sugen på nåt, men det är inte värre än så.
Dock hade det varit ganska gott med en snus.
Pär han har suttit och sugit på samma stackars snus i fyra-fem dagar. Jag gav upp det där och tog min sista snus i lördags. Pär har kvar sin sista och tänker spara den till ett speciellt tillfälle. Jag försöker förklara för honom att det blir inte speciellare när han än tar den.
Jag hade också en snus som jag hade i käften ganska länge, men jag insåg att den inte skulle få mig att må bättre, utan snarare tvärt om. Det hade blivit lite som Brolins comeback i sunderland. Ett misslyckande som bara förlänger lidandet, även om det verkar som en ganska bra idé från början... Nae, lika bra att lägga skorna på hyllan direkt.
Ett annat ämne som är ganska roligt att behandla är den ruttna och väldigt tråkiga bruden som festade med oss i lördags.
Tobbes organ talade, och ringde upp denna kvinna och sa åt henne att hon skulle komma på fest hos oss. Kvinnan hette fanny. Hon var inte direkt jättesnygg, men hon var inte heller ful.
När kvinnan väl hade ankommit var inte tobbe längre intresserad, för han vart ganska full.
Till en början verkade hon dock ganska trevlig och jag pratade med henne en hel del.
Det hade börjat redan lite grann innan, men när vi gick ut tog helvetet fart.
Först kunde vi inte gå till "Tempel Bar"
»Det är ju bara turister som går dit, det är ju så tråkigt där!»
»Jaså? Har du varit på alla ställen på Temple Bar?»
»Näe, men det är ju dit alla turister går, så dit kan man ju inte gå!»
För dom som inte förstår det så var hon världsvan, och visste precis vart man skulle gå, för hon hade minsann varit här i ett och ett halvt år.
Cool tjej, tänkte jag... Nej det gjorde jag inte, för det var hon själv som gjorde det.
Vi kom ifrån dom andra en aning, och gick en bra bit framför dom andra, jag och hon.
Hon började prata lite om sitt jobb... Eller inte lite, utan svinmycket.
Hur jävla bra jobb hon hade, hur glada hennes jobb var att dom hade henne, hur hon banne mig hade blivit befodrad och att hon allt hade tänkt att åka hem en gång, men att hennes jobb behövde henne, och hon ville inte svika.
Hon tjänade asbra, och hade minsann också sovit i dom finaste sviterna, på dom finaste hotellen i dublin, och det var minsann inte alla förunnat att kunna göra det med sitt jobb.
Jävla Ruttna brud. Det slog slint i mitt huvud, och jag kunde inte, hur mycket jag än ville, vara trevlig längre för att samla pluspoäng.
Jag förklarade klart och tydligt för henne att jag minsan hade ett jobb där jag inte har någon chans till befodran dom närmaste 7 åren, att tjänar skitbra, att jag aldrig kommer få bo på ens det fattigaste hotellet i dublin med mitt jobb, och att jag tyckte mitt jobb var så jävla roligt.
Fast jag sa allt precis efter hon sa motsatsen. När hon sa att hon tjänade bra, då sa jag att jag tjänade dåligt... men la till varje gång att jag hade ett roligt jobb... så höll jag på ganska länge. Trött jävla brud.
Tillslut sa hon det enda smarta hon sa på hela kvällen.
»NÄE, nu orkar jag inte mer. Vi passar inte ihop.»
»Näe, det gör vi verkligen inte, sa jag. Du är så jävla tråkig! Jag skiter väl i om du har sovit på fina hotell!»
»Och jag skiter i dig. Ring dom andra!» sa hon.
Sagt och gjort. Jag ringde Mattias.
När vi mötte upp honom var han själv och visste inte var dom andra var.
Bruden sa att hon minsann skulle gå hem, för i temple bar (där vi nu befann oss) kunde man ju inte vara.
Matte försökte vara snäll och sa:
»Äh, men va fan ska du gå hem för?»
Jag slog honom hårt i sidan. Han fattade vinken, sa inget mer och jag såg på honom att han egentligen tyckte samma sak som jag...
Kommentarer
Trackback