tonyd - en vän för livet

Då var denna helgen avklarad.

Kan låta som att det har varit en ruskig helg, men det har det inte. Helgen har varit väldigt händelserik.

Antagligen har det varit den bästa helgen sen min ankomst till Dublin. Detta av många orsaker.

Fredagen började sug. Jag vaknade, visste att jag var tvungen att ta ett beslut om en lägenhet som jag hade fått, men som jag inte ville ha.

Helgen skulle tillbringas hos elsa, vilket iofs var ganska gött, men det känns alltid ospännande att leva på någon annan.

Sen blev det bättre.

På jobbet insåg jag att jag inte ville ha lägenheten, så jag tackade nej till den, vilket var lite jobbigt, men kändes verkligen som det enda rätta. Vilket det också skulle vara. Fast det skulle jag erfara först flera timmar senare.

Efter jobbet ringde jag elsa. Hon sa att vi skulle på fest ikväll. Vi skulle, tillsammans med karin och stina (som är elsas goda vänner), till några andra svenska killar.

»Ocoolt» tänkte jag. Komma där och inkräkta på andras fest när man inte har en aning om vilka det är.

Det visade sig vara helt tvärt om.

»Dig känner jag igen!» sa jag.
Framför mig stod en svensk kille som jag kände igen av någon anledning. Det visade sig vara emmies gamlla kille som hade varit hemma hos oss en gång för aslängesen. Tillsammans med honom bodde det två andra svenska killar där. Lägenheten var flott och mordern.

Det visade sig att grabbarna var mycket trevliga, och inte helt olika mig och mina kompisar där hemma.

Jag och elsa hade köpt lite öl, så ja satt och drack dom medans jag småpratade lite med en snubbe som hette calle.

»Jaha, vad gör du här då?» (Han menade inte i lägenheten, utan i Dublin)
»Jag jobbar som tv-spelstestare» sa jag
»Soft» sa han.

»Hur bor du då?»
»Äh, just nu bor jag hos elsa, men annars bor jag på hostel. Men det är lite skit just nu, för alla hostel är fullbokade de kommande helgerna.»
»Men va fan, flytta in här då! Vi har en säng över.»

»Coolt»
»Ja, visst är det?!»

Sen hade jag ett hem.

Mina öl var vid detta laget slut, eftersom vi inte köpte så många.
»Jag har sprit om du vill ha»
»Coolt» sa jag.

Sagt och gjort.

Sen skulle vi gå. Eftersom Elsa och Stina hade gått, skulle jag och karin gå och möta upp dom två och Sean.
»Kan du hjälpa mig att dricka upp min vinflaska» Frågade karin.
Naturligtvis kunde jag det.

Sen blev jag full, vilket var gött. Första fyllan sen jag kom hit.

Jag sov senare hos elsa och mådde skitbra när jag vaknade. 
Lägenhet, bra väder, en go fylla och en fin dag framför mig. Underbart. 

Det är inte för inte man blir lite avundsjuk när man sitter här med sina djur som man mest av allt vill göra allt för att avliva.

Företaget som utvecklar många av spelen jag hittils har gått igenom har nu samlat all skit och utvecklat ett überspel som innehåller dom värsta och tråkigaste momenten i alla dom spel vi har spelat av samma utecklare innan. Urs.

Vad händer sen?

Man vänder sig om... och där sitter en tysk, en italienare, en spanjor och en fransman.

Man ser eld, man ser död och framförallt, man ser bra grafik och blod.

"Åh, zombies?" Frågar Ciaran
"Nej, Vampyr-Zombies" Säger Tommy och ler.

En pistol blixtrar till, tysken har hittat ett vapen. Skärmen bredvid blixtrar också till och italienaren tjuter av belåtenhet.

"Om man plockar upp liket och lägger det i elden, börjar det brinna. Askul" säger han med förtjusning, samtidigt som han skiner som en sol.

Jag vill inte klappa fler djur. Jag vill döda och bränna vampyr-zombies!

Jag slår upp ögonen.
»Fy helvete!»  
Jag känner hur illa jag luktar. Jag funderar först på om jag har bajsat på mig, men inser snart att det inte är bajs som luktar, utan det är mina otvättade armhålor.

Jag hoppar raskt ur sängen för att så fort som möjligt hoppa in i duschen, och om möjligt tvätta bort denna oävna stank.

Jag går fram och känner på dörrhantaget.
»Upptaget! Jävla fransman!»

Jag kollar på klockan. Klockan är alldelese för mycket, och jag förstår att jag måste skynda mig om jag ska hinna duscha innan frukost.

Fransmannen efter 20 minuter kommer fransmannen glad ut ur duschen, men jag hinner inte uppfatta vem det är, då han vänder sig direkt mot ytterdörren och går.

Jag springer in i duschen för överhuvudtaget ha en chans  till att hinna käka frukost innan jobbet. Väl inne i duschen finns det vaken tvål eller schampo kvar, så jag får stå och skrubba bort smutsen från min kropp med en nagelborste.

Jag slänger på mig kläderna och skyndar ner i köket där mina havregryn ligger och väntar på att bli en mindre god gröt... Trodde jag. Jag kommer ner i köket och inser att någon har tagit mina sista havregryn som hade räckt precis till en lagom portion gröt. Nu finns det ingen gröt, och det finns ingen tid för att rosta bröd och dricka kaffe heller.

»Jävla fransmän» säger jag till dom två svenskor som sitter framför mig, innan jag går ut i lobbyn för att möta dansken. Han sitter i alla fall där han ska, och vi går till jobbet.

Jag slösar mina sista pengar i plånboken på att köpa en bacon-bagel på vägen, för att överhuvudtaget få någon frukost, vilket innebär att jag bara har råd med en cholkadbit på jobbet, om jag nu vill ha något att äta.

När jag knaprat i mig min bagel känner jag att det är dags för en snus. Öppnar dosan...
»FAAN»
Jag plockar motvilligt upp en av dom två snusarna som ligger i dosan, och stoppar den i munnen...

Undrar hur det kommer att gå idag...

Jag har några problem.

För det första är jag ganska pank, vilket innebär att jag måste låna av någon.

För det andra har jag bara en av mina oerhört kassa hörlurar kvar. den andra har inmälet ramlat ut ur. Tråkigt, för man får ingen riktig känsla med halv stereo, med kasst ljud.

För det tredje måste jag tvätta, men jag har inget tvättmedel, och vet inte om jag har råd att köpa. Sno kan jag inte heller göra, för då stupar mina principer och karmamätaren skulle sjunka drastiskt.

Jag har snusat mindre som fan de senaste dagarna.
Den nuvarande dosan öppnades i söndags morse, och det är fortfarande 9 snus kvar i den. Tänkte ha 8 när jag går och lägger mig. Tänkte lyxa till det och ta en efter tandborstningen.

Om någon kommer och hälsar på mig överaskande utan att berätta nåt, så kommer jag inte bli glad för besöket, om dom inte har med sig snus till mig... Kom ihåg det, mina vänner... Om det nu finns några.

Något gnager mig...

Kvällen är 11 och jag inser precis att jag gillar nog inte peruk-tjejen jennifer.

Hon är underlig.

Lite falsk kanske, jag vet inte vad det är. Hon utnyttjar sin söthet för att få saker.
Häromdagen hejjade hon på mig glatt, när hon stod i receptionen. Jag undrade vad som stod på, men hejjade tillbaka lite suspekt.

Hon har aldrig hejjat på mig innan, kanppt varit trevlig, men nu gick hon fram mot mig.
»Vanu?!» tänkte jag. »vadan denna plötsliga approach»

Det visade sig att hon ville låna en dator. Men hon lånade inte min dator, utan hon lånade en av ungrarnas dator. Han som satt bredvid mig, för han hade precis ställt ifrån sig sin dator. Hon hejjade knappt på mig, förutom när hon såg att jag satt och kollade på henne (Jag försökte för övrigt se om hon hade hår på armarna, eller om hon saknade hår helt och hållet).

Nu gick hon fram till soff-gruppen jag satt vid. Hejjade och log. Jag funderade på vad hon ville denna gången.
Jag såg att det stod en rulle med kakor på bordet.
Hon tog tag i kakpaketet, såg gullig ut, tog en kaka och frågade om hon fick ta.

Spanjorerna vars kakor det var, sa naturligtvis »Ja» och hon stoppade kakan i munnen.

Sen satt hon och lyssnade när dom pratade ett tag... Sen gick hon.


Detta är ett hulöst sätt att utnyttja sin utsida på.
Alla stackars killar kan inte stå emot. Det är som om jag skulle gå fram och hytta med nävarna bara för att jag är större än dom och säga:
»GE MIG EN KAKA!»

Dom vill inte ge mig en kaka, men gör det ändå.
Det är samma sak när hon kommer och blinkar med ögonen. Dom ger henne en kaka, även om dom inte vill, för dom tror att dom vill. Dom kan inte förhindra det.
Dom kan inte förhindra det om jag sätter mig på dom och tar en kaka heller.

Det är här den feministiska vinklingen kommer in i bilden.
Hon utnyttjar det gud gav henne. Hon får en kaka
Skulle jag utnyttja det gud gav mig får jag inget annat än trubbel. Bara för att jag är kille.
Är det jämställt?

Det som kommer nu skulle kunna vara en av dom där semi-sanna historierna som har förekommit i bloggen lite då och då, men det är det inte.

Min danska kollega ska under de närmaste två veckorna bo på hostelet som jag också bor på, i väntan på att han ska flytta in i det huset han ska bo i från och med första mars.

Hur som hellst skulle han ändå gå och kolla på en annan lägenhet som bara ligger ett par hundra meter härifrån hostelet.

Hostelet ligger nästan mitt i centrum, och lägenheten ligger ännu närmare centrum. I lägenheten han skulle kolla på bodde det tre stycken brudar. En från Nya Zeland, en från frankrike och ytterligare en tjej. Allt lät väldigt perfekt, och han kände att han kanske skulle ta denna lägenheten istället, om han nu fick det.

I och med att det låg så nära hostelet, så skulle jag börja göra iordning maten medans han spran och kollade på lägenheten.

15 minuter senare kommer han blöt och svettig tillbaka.

»Redan tillbaka?» frågar jag.
»Ja» säger dansken, medans han försiktigt vrider ur sin basker och torkar svetten ur pannan.

»Var lägenheten fin?» frågade jag.
»Jag kollade aldrig på den. Jag kom inte så långt.»

Jag blev naturligtvis ganska nyfiken på vad som hade hänt och frågade honom det.

»Jo, när jag stod där och väntade, eftersom jag inte visste vilket husnummer det var, kom det fram en man, kanske halvtreds år gammal.» sa dansken.
»Han frågade mig 'Vad gör du här'.»
»Jag har ett ärende», hade dansken sagt.
»Jo, jag vet nog vad du har för ärende» sa han och kollade på dansken med en blick som antydde att han trodde att dansken var någon typ av pedofil.

Snubben vände på klacken, och kikade på dansken lite i ögonvrån samtidigt som han hytte med pekfingret , som om han sa 'Jag vet nog...'

Medans dansken stod och väntade på att han skulle få svar från lägenheten ser han 15 småpojkar springa förbi, alla i åldern 10 till 15, och dom springer mot den plats dit den äldre mannen gick.

»Dom skulle väl iväg och lira fotboll» hade dansken tänkt.

Men helt plötsligt, några minuter senare kom ungarna springande tillbaka. De såg ut att vara påväg tillbaka från det hållet dom kom, men stannade till i höjd med dansken.

»Varför har dom massa bollar i händerna?» tänkte han, medans han stod och kollade på sin telefon.

Plötsligt kommer något flygande, ser det i ögonvrån och flyttar snabbt sin ben för att det inte ska träffa hans fot.

När han sätter ner foten igen är det alldels blött och slemmigt.

När han kollar upp igen ser han att det inte alls är några bollar dom håller i. Allihop har händerna fulla med ägg, och han ser ännu ett ägg komma flygande. Denna gången hinner han inte värja sig, utan det sitter mitt i huvet. Samtidigt som han inser att han just har blivit träffad, så kommer nästa flygande. Också det sitter rätt på baskern han har på sig.

Bakom honom står en knarkar-morsa med sin barnvagn, hon har nyss varit jävligt förbannad och skällt ut sin knarkarman för att han glömt att av barnen i lägenheten, men hon är inte längre arg, utan står nu med sina vita dreadlocks och vrålgarvar med sina svarta tänder, om hon nu hade några.

»Här kan man inte stanna!» säger dansken, medans han lägger benen på ryggen och flyr. Han träffas av ännu ett ägg i huvet, innan han kommer runt hörnet och kan säkra sig på den stora gatan.

Nersmetad i ägg kutar han tillbaka till hostelet.

Väl här bestämmer han för att han måste skölja av sin basker. Han går in på toa, och vrider naturligtvis på den varma kranen,  de flesta handfat här har nämligen ingen blandare, utan det är separata kranar för varmt och kallt vatten.

»Hvad ind i hede hule helvede» säger han högt när han kollar ner. Baskern har under det varma vattnet inte blivit ren, utan snarare blivit en äggtoddy.

»Fucking forpulede irere» säger han till mig innan han vrider ur baskern, och trycker tillbaka den på huvet...

Danskar...