The Danish Horse Wisperer.
"Barnprogram har influerat många genom åren. Innan 'Fem myror är fler än fyra elefanter' kunde bara hälften av landets barn och ungdommar läsa. Ett annat bra tillexempel är Disneyfilmerna. Efter dom stora filmernas genombrott ville plötsligt ingen längre äta en Bambi, Stampe, Sebastian eller Simba."
... Och frida... Jag har gjort lite undersökningar. Dansken tyckte att jag skulle gå fram till Peruken (som egentligen heter jennifer, vilket jag kommer kalla henne från och med nu, för att gottgöra lite av min onda sida) och ge henne berömm för sitt fina hår, och aktivt stå och diskutera hennes reaktion. Kan vara en bra idé, men jag är ingen bra skådespelare.
Jag har dock försökt att lägga märke till om hon har ögonbryn och ögonfransar. Ögonfransar har hon, om hon har ögonbryn ser man inte under peruken, men jag tror hon har det. Det fanns någonting iaf, men jag vet inte riktigt vad det var. Tror det var rikiga ögonbryn.
Jag har också försökt att spana in hennes armar, om hon har hår på dom, men eftersom hon märkte när jag sneglade på henne ville jag inte göra det för övertydligt.
Jag lovar att jag ska fortsätta kämpa, Froe.
Den äldre franska mannen irriterar mig också något fruktansvärt. Han är värre än vad någon av dom andra fransmännen är. Jag är till och med kort mot honom när han hälsar på mig. Urs och fy. Han beter sig som en 5-åring. Söker uppmärksamhet på samma sätt. Ställer sig framför tv:n och gör massa gester. TÖNT.
För övrigt:
Johan Albinsson
Jacobs Inn
21-28 Talbot Place, Dublin 1
Ireland
Där har ni adressen om ni vill skicka nåt gött till mig!
Druiderna utför inget offer utan ett ekblad
Klockan börjar dra sig mot halv tre. Än så länge har jag inte åstadkommit något av vikt på jobbet.
Något som dock bör förtäljas är att jag kan snart allt som finns att veta här i världen. Då jag inte har något att göra surfar jag runt på wikipeida och lär mig saker om saker.
När jag och dansken skulle gå och köpa en smörgås så frågade han tex varför vi säger smörgås. Det visste jag inte, så jag kollade upp det på wikipedia. Det jag erfarade var detta:
"Ordets etymologi kan spåras tillbaka till då man i stugorna kärnade (se smörkärna) sitt eget smör. Vid kärnandet steg små smörklumpar upp till mjölk-ytan och drev omkring likt gäss. En sådan smörklump passade utmärkt att lägga på en skiva bröd."
Vad jag också har fått reda på till danskens stora förtret var att danmarks högsta "berg" är endast 170 m högt. Det enda landet jag hittade som inte kunde bräcka danskjävlarna var Vatikanstaten och Monaco, vars högsta toppar är endast 75 m ö.h / 140 m ö.h. Till det ska då tilläggas att båda staterna är såpass små att det knappt får plats ett berg på dom.
Jag har också lärt mig idag att:
Spädbarn, baby, bebis, bäbis, är ett barn från födseln tills det lärt sig att gå. Dock så är prefixet späd viktigare än någon annan definition, och barn som ej kan uppfylla tidigare nämnt kriteria men blivit gamla nog att ej uppfattas som späda betraktas då ej längre som spädbarn. Normalt avses barn under 12 månaders ålder.
Nu ska jag återgå till ett av hästspelen. Det kommer nog bli intressant... Jag lägger också upp en bild som jag konstruerade i en av mina mest hatiska stunder mot barn och hästar...
Vad som bör tilläggas är att bilden är gjord i paint.
Mac
"Mitt önskemål är en lista över de 10 bästa spelen enligt dig, och minst tre meningar om varje som motiverar varför de är bra."
Jag kommer inte lista mina tio bästa spel, men jag kommer lista några av spelen som verkligen har skänkt mig glädje genom åren. Några av dom som ligger mig väldigt nära om hjärtat. Man skulle kunna säga att det är dom bästa.
Jag kommer börja med nr 10, och ge varje spel en liten motivation:
10 - Track and field (GB) - Spelet som jag otaliga timmar spelade hemma på mitt genomskinliga Game Boy. Spelet som fick batterier att börja spruta batterisyra, som fick morsan och farsan att skrika åt mig att vara tyst. Spelet som fick mina nagelband att blöda och glaskulor att spricka. Det första spel jag verkligen var riktigt hängiven åt.
9 - Resident Evil 4 (GC) - Ett underbart fint spel som mackan introducerade mig. Ett väldigt fint och välutformat spel. Spänning, taktik och känsla. Ett spel där man var tvungen att utveckla sig som spelare. Man blev trygg i kontrollen, men aldrig riktigt trygg i spelet, då man aldrig visste vad som dök upp bakom nästa hörn.
8 - Zelda, Ocarina of time (N64) - Ett spel som kanske förtjänar en högre placering, vilket det kanske också hade fått om jag hade upptäckt det i ett tidigare scenario av livet. Nu var det inte så, utan jag upptäckte tjusningen i det ganska sent, men det har helt klart en stor betydelse i mitt spelintresse och har ett flertal genomspelningar. Ett fint spel med härliga sidequests.
7 - Tetris - Ett tetrisspel som min bror fick någon gång i barndommen. Ett klassiskt tetris på en bärbar konsol. Bara tetris, och olika versioner av det, men jag fastnade. Spelet som räddade mig från mardrömmar när jag var liten. Jag kunde köra ett race i flera timmar, och är nog ett av dom spelen jag spelat allra mest.
6 - Mega Man X3 (SNES) - Ett fulkomligt jättebra spel som jag aldrig har klarat. Mega Man har alltid attraherat mig och jag tycker personligen att Mega Man X3 är det bästa av Mega Man-spelen.Ett underbart upplägg, inte för lätt, och (förutom sista bossen) inte heller för svårt. Bra uppgraderingar och vettiga bossar gör heller inte spelet sämre.
5 - Zelda, Majoras Mask (N64) - Ett underbart Zelda-spel. Framförallt tack vare det annorlunda upplägget med en orginell, olinjär tidsaxel. Ett spel som omges av mystik, lekfullhet och problem. Grafiskt och rörelsemässigt sett är det inte särskillt mycket bättre än OT, men mystiken tilltalar mig. Hade många fina nätter med det spelet hos mackan.
4 - Pro Evolution Soccer 5 (XBox) - Det enda spelet som kan mäta sig mot tetris i antal speltimmar. Dom är hundratals, och det är alltid ett spel man kan gå tillbaka till. Den , enligt mig, första riktigt bra fotbollssimulatorn som piskar FIFA med hästlängder. Viljan att bli bättre och ständigt vinna matcher kan liknas med ritkig fotboll. Man tröttnar inte.
3 - Super Mario kart 64 (N64) - Spelet som har skänkt glädje till tråkiga stunder hemma i Hulu. Med ett mycket stort antal bataljer mellan mig och mina syskon är det ett av spelen som har kopplat samman mig och mina syskon. Det har också många minnen med sig, och den enda anledningen till att jag köpte N64. Ett av dom bästa racingspelen som gjorts till konsoll.
2 - Zelda, A Link to the Past (SNES) - Ett fullkomligt magiskt spel som jag kan spela om och om igen. Mystiken i detta spelet, och dess mörka pastellfärger tar en bort till en fantasivärld som jag sedan jag spelade det första gången alltid velat återvända till och utforska ännu lite mer. Jag har inte klarat det så värst många gånger, men jag har många timmar i de båda världarna som spelet omfattar.
1 - Super Mario World (SNES) - SMW är det första spelet jag över huvud taget spelade på en konsoll. Två gånger mötte jag spelet innan jag ens var introducerad för TV-spel. Dom hade ett exemplar på MIO i skene (där nuvarande MM ligger). Den andra gången var hos nåt barn till någon av mammas kompisar, men då jag bara var några år gammal då, kommer jag inte ihåg vem som hade det. Supermario world har jag klarat hunda gånger minst, har ett bra Speed-run rekord och har utforskat utan och innan. Spelet är enligt mig också det bästa Super Mario- spelet som gjrots. Det har viss konkurrens av Galaxy, men Galaxy har inte jobbat sig in i mitt hjärta på samma sätt som SMW har gjort. Kommer nog aldrig göras ett spel som detta igen. Det krävs mycket fantasi för det.
Hoppas Markus är något sånär nöjd med mitt svar. Det är det bästa jag kan åstadkomma just för tillfället.
För övrigt är vädret helt strålande i Dublin idag. Synd att jag inte får vara ute så mycket. Men en sak som är trevligt är att dansken kanske ska bo på hostelet någon vecka. Det kan bli trevligt.
Nåväl - Jag ska väl se om det finns något jag kan jobba med...
Groda
Jag har ingen energi kvar. Jag har inte ätit mycket idag och orkar inte laga nåt heller.
Däremot luktar jag illa och är ganska slö.
Jag vill passa på att tacka kalle för den fina kommentaren. Han vet minsan hur man ska kommentera. Direkt, aktuellt men personligt.
Jag behöver inspiration. Jag tror blogginläggen kommer komma lite mer sällan nu förtiden, för jag vill inte skriva massa crap.
Men hav tröst, vänner. Jag ska inte svika er få som är kvar. Vi kan bilda en fin gemenskap tillsammans.
Vet ni. Såhär ska jag göra. Ni som läser detta ska få en förmån. I kommentarer för detta blogginlägget kommer det finnas möjlighet att lämna önskemål. En fråga, kanske, eller ett ämne ni vill att jag ska ta upp.
Jag kommer naturligtvis bearbeta komentarerna i tur och ordning, så är man het på gröten så kan man få sitt speciella ämne omnämnt redan de närmaste dagarna.
Ett unikt tillfälle jag tycker ni ska utnyttja.
Tja.
Läsarna sviker...
Helgerna här är inga kalashelger. Jag är för fattig för att köpa något, till exempel öl. Internetuppkopplingen är för tafatt för att jag skunna ladda ner nåt, till exempel film... eller ett spel. Fransmännen är som dom är och resten av folket är som dom är också.
Dom som jag finner trevligast på hostelet än så länge är ungrarna. Dock är dom ganska mycket äldre än jag, vilket gör att dom är lite svåra att connecta med också.
Det finns vissa trevliga fransmän, och även en och annan trevlig spanjor, men eftersom dom går i grupp hela tiden, och man inte vill veta av hälften av dom är det lätt att låta bli att prata med dom.
Så det finns många trevliga människor här, men ingen direkt potentiell vän. Men det får väl bli väl. Jag hittar väl någon så småning om.
Argentinarna var trevliga, men dom var ju bara här en kort stund.
Jag vet inte.
Jag har blivit sviken också. Folk läser inte min blogg längre. det är tråkigt, och ger mig ingen motivation att skriva. Comeon, you. Don't give upp!
Le åt allt.
»Ursäkta, har du brottom, eller kan jag ställa en fråga?»
Eftersom jag inte hade alls brottom, utan snarare tvärt om, ville få nåt och göra, så sa jag naturligtvis »Nej, jag har inte brottom någonstans».
»Tror du på jesus?» frågade han. Det var inte frågan jag hade väntat mig, men där var den.
»Nae», svarade jag, »Det gör jag inte».
»Jaså? Vad tror du på då?» Frågade han.
»Jadu» sa jag. »Slumpen»
»VA? Tror du till exempel att slumpen har skapat byggnaden där?» sa han
»Nej» Svarade jag bestämt »Den har människor byggt, det är ingen slump»
Vid detta tillfället insåg jag att jag hade begett mig in i en från min sida så älskad diskusion. Men på engelska. Jag tyckte det skulle bli väldigt intressant.
Han frågade lite om hur jag kunde tro att allt hade skapats av slumpen. Han bad mig ta en titt runtomkring. Jag var lugn och sansad. Inte han.
»Hur kommer det sig att inga andra djur kan prata då» Frågade han.
Va fan har det med saken att göra, tänkte jag, men svarade ändå: »Jadu, dom har inte kommit lika långt i utveckligen som vi» Han kollade på mig som om jag var dum i huvet. Jag å andra sidan kollade på honom på ett sätt som visade att jag var väldigt intresserad av vad han sa, även om jag tänkte precis som han gjorde.. »IDIOT»
När jag pär och mintel var i sthlm så köpte jag en illustrerad vetenskap. Däri stod det massa förklaringar om "the big bang." Några missupfattningar om the big bang. Att en av de största missuppfattningarna är att the big bang var en explosion, när det i själva verket var något annat.
»Men du» sa svarteman, »Jag som är kemist, jag har sett många explosioner i litt liv, men aldrig någon gång har jag sett en explosion där det har bildats saker»
»Där trampade du i klaveret, jesus-snubbe» sa jag, och var naturligtvis tvungen att berätta för honom hur det låg till med the big bang egentligen.
Han drog då upp dom stora fysikerna, bland annat newton, som var kristna. »Dom skulle aldrig kunna gjort dom upptäkterna dom gjorde om inte gud hade hjälpt dom, dom var ockås kristna»
Naturligt visste jag att på tiden då newton levde, så var det inte ens tillåtet att vara något annat än kristen i hans land, vilket jag också berättade.
Svarteman var ganska irriterad nu. Jag kände hur mitt ego blev stort och starkt.
»Du måste vakna upp, inse» sa han
»Det måste jag inte alls»
Tillslut sa han nåt om einstein. »Vet du lika mycket som einstein?» Frågade han. »Nej» sa jag, »vet du?»
Han svarade naturligtvis nej. Han frågade mig om jag ville lära mig av einstein. »Ja, det är klart jag vill» svarade jag.
»Ja, läs då hans böcker ska du få se» sa han, lite smått irriterat och gick därifrån.
Jag fattade ingenting, men gick därifrån med ett leende på läpparna...
Status Quo
Igår svek mina läsare mig, så jag svek dom också.
Men faktum är att jag var väldigt trött igår, så jag orkade inte riktigt skriva, jag hade inget flow.
Idag hoppas jag det är tillbaka.
Mr Albinsson är nyvaken, han vaknade upp till en välidgt fin dag i dublin. Solen skiner och fåglarna kvittrar. En liten promenad ska jag nog ta sen. Kanske en kopp kaffe, fast det har han egentligen inte råd med.
Igår försökte jag döda en bäbis.
Men Inte bara jag. Sju vuxna män satt samtidigt och försökte ta ihjäl en bäbis, och frågade hela tiden om tips från varandra. Dansken lyckades först. Eller bäbisen dog inte, men Socialen kom och tog den ifrån honom.
Jag kom tvåa, italienaren trea. Tips?
Nja, lämna bäbisen ute i solen utan solkräm, utan mat och utan att byta blöjor på den på två dagar. Man får dessutom inte ha några pengar till att betala läkaren, så är det inga problem.
Scarface överaskade mig igår också. Jag satt ganska sent vid datorn, och framåt småtimmarna när jag bestämde mig för att gå och lägga mig insåg jag att det satt massa skottar utanför vårat rum. Där stod också scarface och pratade.
Skottarna satt och pratade om droger, och då sa scarface till en av de skotska tjejerna: »Den bästa drogen är den som utsöndras när du har sex med en kille... eller en tjej om du nu är lagt åt det hållet»
Jag kände mig genast obekväm och gick in på rummet... och nu kommer vi till det överaskande.
När scarface kom tillbaka, så hade han märkt att ajg vart obekväm, och bad faktiskt om ursäkt för det, men tillade också »Det är ju sanningen, jag var tvungen att säga det».
Sen gick han och la sig, men skrattade först några gånger, som han okontrollerat gör ibland. Han skrattar högt, ljust och obesvärat. Han ler aldrig, han skrattar alldrig. Samma läge. Hur olika kul han tycker något är beror på hur länge han skrattar och på hur många "hi hi" han innehar i sitt skratt.
Mycket underligt.
Konvens
Det har talats vida om den 14 Februari.
Den franska ambasaden har varit underrättade en vecka. Vi andra fick precis reda på det. Det tillstånd av lugn som har infunnit sig de tidigare dagarna har bara varit lugnet för stormen.
Allt har ingått i samma plan. En plan som fick alla oss andra att släppa garden.
Vad har då hänt?
Jo, "The Mother-queen of the French" kom hit idag.
I det fruktansvärt underutrustade köket som finns på hostelet finns det 6-7 grytor.
En gryta som lämpar sig för 1-2 personers föda. En gryta som lämpar sig för 2-5 personer (den som dom flesta som inte orkar vänta på den lilla grytan använder. Sen finns det 6 stucken bamsegrytor, då snackar jag bamse. säkert 15 liters grytor. Dom blir aldrig använda, så länge det inte är ett sällskap på 5-6 pers som råkar äta samma mat.
Signerad entrade i köket efter jobbet. Där stod det en mörhårig, ganska bastant kort fransk kvinna. Man såg att det var hon som bestämde i köket den kvällen. På spisen stod det tre stycken grytor, fulla med mat. Jag förstod att det var Motherqueen som hade anlänt, och förstod direkt vad det handlade om.
På en spis stod den största grytan av dom alla. Den ökända 20-25 liters grytan, som har stått på samma ställe sen dagen jag anlände. Ingen vågar ens ge sig på att använda den, men där stod hon och rörde om. En gryta till toppen fylld med en urgammal fransk husmoders-gryta.
Jag insåg att nu fan var det brottom.
Snabbare än jag någonsin lagat mat innan hackade jag lök, jag bröt brockoli så hela köket var prickigt, svetten lackade men allt skedde under fulkomlig kontroll, det fanns inte utrymme för några misstag.
Jag slet åt mig dom grytor och stekpannor jag behövde... hackade, rev, blandade och stekte.
Men det var inte snabbt nog....
Precis när jag började bli klar med mitt mål, märkte jag hur några fransmän knappt märkbart började duka upp i köket. Det var inte tre tallrikar... Inte heller 8. Det var alla tallrikar. Hade inte jag redan tagit en hade jag utan tvekan blvit utan.
Snabbt som skabb snodde jag en stol inne i hörnet och började äta, det var brottom. Jag kastade i mig maten, men inte heller denna gången var det snabbt nog.
Helt plötsligt kom dom. En efter en började dom ploppa in. CMÖ, kostymnissarna, brudarna, gamligen... alla kom.
Motherqueen började duka fram. Nu var det ingen idé att skynda sig längre. Dom var här, och det fanns inget jag kudne göra...
Jag klarade mig därifrån, men det var med nöd och näppe. Men om jag har ett tips att ge er innan jag dör, så är det att inte sitta i köket bland fransmännen, när Motherqueen har lagat mat åt alla...
Herre jösses...
gulltuppen
Omständighetskompis - En kompis under vissa omständigheter
Att vara omständighetskompis med någon innebär att man är kompis och blir hejjad på när det passar någon. Att man är hejjar på någon när man inte har några vanliga vänner att umgås med. Jag hatar folk som är omständigheteskompisar.
Italienaren som jag har nämnt tidigare som jag inte riktigt litar på har mig som omständighetskompis märkte jag precis. Han hade spanat in två brudar som han stod och flirtade med i väskrummet. Först gick jag förbi honom en gång. Jag fixade lite bland mina grejjer, och när jag skulle gå tillbaka förbi honom så såg han mig tydligt, eftersom vi fick ögonkontakt, medans han svepte sin blick över rummet.
Jag hejjade, mest eftersom vi har pratat ganska mycket när han har suttit här själv, och dels för att vi brukar hejja. Men denna gången var jag inte värd att hejja på, så han vek ner blicken och fortsatte prata med tjejerna. Han är ruskigt slemmig. Även om han inte vill vara som en klassisk italienare, eftersom han själv har sagt att italienare är dryga, så är han en. Man märker det, det sitter i blodet.
Jag kommer inte hejja på honom om han inte hejjar först, förän han har kommit och bett om ursäkt för sitt beteende. Jag hatar omständighetskompisar.
Det var samma sak när vi gick på gymnasiet, framförallt där. Då hade jag många omständighetskompisar. Eller rättare sagt, jag var omständighetskompis åt många. Speciellt bland de rikare grupperna, och speciellt dom i fotbollslaget.
I omklädningsrummet gick det bra att prata och skratta, likaså om man mötte dom på stan... om dom var själva förståss. Men när dom hade en kompis av sin egen samhällsklass bredvid sig, eller om man mötte dom i skolan, då var det sällan man fick ett hej. Falskt och fegt.
Nu kom dessutom Italienaren och frågade mig en sak. Jag var trevlig mot honom. Jag är som axel säger »en wuss...»
Guldkorn.
Han är emot att vem som hellst ska få göra musik. Han är emot att vem som hells ska kunna modeblogga. Han tror att dom flesta bara gör det för att dom ska få checka av det från sin lista. Shinre är lite töntig som han verkar. Han tycker att bara dom som är musiker ska göra musik, och han tycker att bara dom som kan mode ska göra modebloggar, allt annat är ointressant. Jag gillar inte Shinre.
För dom som inte vet vem shinre är, så är han den där snubben som läser upp MTV-news om brittney spears varje timma på tv. Han som alla hatar, ni vet.
Tidning, kaffe och svensk radio... men även en apelsin. Det är vad Mr A har avverkat än så länge idag. Den nya builden är inte klar än, så vi får se vad som händer.
Den där stirriga spanjoren som letar lägenhet, börjar gå en annan på nerverna. Inte för att jag inte tycker att han är skön, för det är han, men han är lite bättre kompis med mig än vad jag är med honom. Han är väldigt stirrig, och man måste vara så aktiv när shinreärbög man pratar med honom. För hoppningsvis hittar han en lägenhet idag, så han kan slappna av lite.
Franska ambassaden är ett minne blott.
Fransgruppen har splittats upp i två gupper. CMÖ med sina mindre smarta fransmän har hookat upp med brudarna, och den något smartare och trevlgiare gruppen, som dessutom kan prata engelska har bildat ett eget parti. Detta ser verkligen bra ut för mig, då Mr A har blivit tjenis med den smartare och bättre engelsktalande gruppen.
CMÖ bekommer inte Mr A heller så mycket längre. Det kan iofs bero på att han inte syns till så ofta, men det kan också bero på att han har fattat att jag inte gillar honom.
Nu ska QA Albinsson arbeta.
EUR
Slutt på ämne.
Om ni tänker er den mest londonistiska dialekt som finns, och sätter den på en blek, relativt söt, väldigt reserverad brud med mycket smink och som var kritvit i ansiktet av puder, som dessutom pluggar på Cambridge, och en snubbe, som pratar nästan lika fin dialekt men som är lite mer öppensinnad, men med ett brittiskt utseende, så får ni fram dom två megabritter som jag precis träffade på hostelet.
Riktig överklassengelska snackade kvinnan, men hon var trevlig och gnaska rolig. Men det var många långa AAA i hennes tal. Kusiligt stereotypt.
Fan siar
Han är över 40, antagligen singel, av hans agerande att bedömma. I själva verket så skulle jag aldrig kunan tänka mig, med tanke på hur han beter sig, hur någon vettig människa skulle vilja ha honom till man.
Han beter sig ganska barnsligt för det första. När det på tv alldels nyss var motorcykelhoppning står han och håller sig för huvudet och ojjar sig som en clown från 1959.
Han pratar om sig själv som någon gud, och att han är bra på allt. När jag först pratade med honom verkade han ganska trevlig, men efter som tiden gick märkte jag att han gärna ville tala om hur bra han var på allt. Det började när han berättade om sitt jobb.
»Eftersom jag är så bra på engelska så kommer jag med största sannorlikhet få jobbet» Han har sökt ett jobb som fransk support på IBM eller nåt liknande, hade svårt att höra vad han sa, och ville inte säga »vad sa du?» ...Igen.
I själva verket var han inte alls särskillt bra på engelska. Dessutom pratade han om en chefspossition som han med största sannorlikhet skulle fåefter som han gjorde en felfri arbetsintervju och klarade alla testen till 100%. Sa han.
Därefter skulle hans 3D bilder visas som han hade på internet. Han förklarade hur man gjorde, att man var tvungen att flytta kameran i sidled, och att det inte alls är svårt om man vet hur man ska göra. Jag tror inte han visste hur man gjorde, för det var inga bra bilder. Suddiga och bilderna matchade inte riktigt. Jävligt underligt...
Dessutom är han högljud och ganska otrevlig ohch påträngande.
Loppet hem blev långt ifrån perfekt, jag fick rött på andra vägen jag korsade, och det var inte roligt längre. Jag kommer dock genast att tala om när det perfekta loppet kommer.
Piz m88
Polarräv
Lagom mycket pasta ska kokas.
Medans det kokas görs följande.
Stek lagom mycket bacon.
Stek därefter(utan baconen i pannan) valfri lök, valfri paprika och lagom mycket valfritt tillbehör (i mitt fall svamp).
krydda med valfri krydda (varför inte chilipulver och curry?) .
Häll i baconen och lagom mycket creme fraishe i pannan.
Pastan är färdig. Blanda och ät. Rekomenderad dryck till maträtten är Mjölk eller Fernet.
När jag är färdig med irland ska jag göra en kokbok som visar hur många olika maträtter man kan göra av samma ingrid-ienser.
När jag snart går hem från jobbet ska jag starkt satsa på att få ett perfekt lopp. Jag märkte igår att möjligheten finns, det gäller bara att ha bra planering och lite tur. Jag funderar också på vad det kan hända för roliga saker på vägen hem. Hoppas jag möter någon trevlig människa.
För övrigt har mr albinsson redan haft sin första tjenna på stan. Det var en lett som bodde på jacobs inn och Mr A:s rum under hans första levnadsvecka i det nya landet. Detta inträffade redan för en vecka sedan, men det har totalt glömts bort att nämna.
Nee-e...
Snus, mus och brännvin
Det har inte varit dåligt alls, men inget jag gjort har haft någon som hellst betydelse på framtiden.
Jag ägnade dom första timmarna av arbetsdagen (från klockan 0930 fram tills klockan nu) till att spela igenom ännu ett spel. Detta spelet var ca 100 ggr sämre än det förra spelet, och jag har ägnat majoriteten av dessa timmarna till att träna upp mitt djur så jag kan tävla med den i alla turneringar och dicipliner.
Ungefär 30 sekunder efter jag hade nått önskad nivå på min häst säger projektledaren sandy att
»Eeh, grabbar. Vi har faktiskt fått fel version av spelet» Hon flinar lite, för hon vet hur uppruttet spelet är.
Jag och dansken kan nu inte längre hålla oss för skratt, utan börjar asgarva. Vi tror att hon skojjar. Sandy börjar också skratta, för hon insåg att det hade varit ett väldigt roligt skämt...
»...Det är inget skämt» säger hon. Utvecklarna HAR skickat fel version av spelet, och hon säger åt oss att vi kan sluta med denna versionen, och att hon ska bränna den nya.
En halvtimma senare, efter ganska många paintritade bilder av hästar som dör på olika sätt, så kommer hon änligen med den nya versionen.
Jag sätter i den i konsolen, och inser att den svenska versionen inte längre är svenks, utan har nu på något oförklarligt vis blivit norsk. Även den norska versionen är norsk, så jag kan helt enkelt inte fortsätta med projektet.
Så här kommer jag sitta, tills arbetdagen är slut, och inte ha genomfört något egentligt arbete alls, trotts att jag har jobbat svinhårt hela dagen...
Jag väljer också att publicera en bild som dansken och jag skapade via våra msn-konversationer
champs ellyséz
Jag börjar med några utrop, som ni alla ska taga iakt:
HALVTJOCKA OCH HALVGRÄSLIGA BRITTER SKALL ICKE HAVA CHOKLADDRYCK OCH SMÅ CHOLKADÄGG TILL KVÄLLSMAT, DÅ KOMMER DET INTE DRÖJA LÄNGE INNAN DOM LÄMNAR SIN NUVARANDE STATUS OCH ÖVERGÅR TILL HEL...
HOLLÄNDARE OCH TYSKAR ÄR INTE ETT DUGG BÄTTRE ÄN FRANSMÄN, ÄVEN OM DET KAN VERKA SÅ VID FÖRSTA ANBLICK...
YTTERLIGARE EN KARRAKTÄR HAR UPPENBARAT SIG, EN ÄLDRE HERRE SOM ÄR GANSKA DRYG, URSPRUNGSLAND? JA, DET KAN NI RÄKNA UT...
Slutligen:
DEN UNGERSKA TJEJEN ÄR OERHÖRT CHARMANT, OCH MAN SMÄLTER NÄR HON LER!
På väg hem från jobbet idag inträffade det två saker värda att nämna.
Jag började att märka att den dåliga karman har haft lite dåligt infytande på mig idag. Men innan jag berättar om det ska jag tala om hur min dåliga karmadag igår artade sig.
Jag gick igår ut för att handla, och tänkte gottgöra för mina dåliga karmahandlingar natten tidigare med att skänka pengar till en tiggare.
När jag har gått i fem minuter, kommer det fram en tiggare som ser ut som han går på alla droger som finns och säger att hans mamma ligger på sjukhus och att han behöver pengar till honom och hans syster att åka dit med bussen. Jag tänker ge honom alla mynt jag visste att jag hade.
Då insåg jag att jag visste itne alls att jag hade några mynt, för det hade jag inte.
Jag sa åt honom att jag inte har några pengar och att jag måste gå och ta ut, för jag är påväg till affären. Då säger aset att han kan hänga med.
»Det finns bara stora pengar där» sa jag. »Det minsta är 10 Euro».
»Men 10 euro blir bra» säger aset.
»Nej, det har jga inte råd med, sorry, du får fråga någon annan!»
Där rök ytterligare karmapoäng.
Nu till orgilanstorryn.
När jag gick hem från jobbet, och nästan var framme vid luasbanan dyker det upp två flickebarn, uppskattad ålder si sådär 10-11.
»Hej, har du en cigg att bjuda på» säger dom.
»Nej» säger jag bestämt och går vidare
På mindre än en senkund har en ondskefull och komplett plan utvecklat sig i mitt huvud.
Jag vände mig om och sa med ett brett leende:
»...Men jag har snus.»
»Snus, vad är det?» Frågade dom. Jag förklarade att det var tobak, och att man stoppade det under läppen. Dom kaxiga flickebarnen verkade nu lite halv oroliga.
»Men det är nog för starkt för er småbarn» sa jag, stängde dosan, och låtsades gå därifrån, nu med ett ännu bredare flin på läpparna.
»Äeis noät, äeis noåt» sa dom.
Jag gick fram igen, öppnade dosan. En av dom trodde att det var hasch. Men jag förklarade att det inte var det.
Precis när jag skulle fullborda min plan, dök en välbekant snubbe upp. Han heter samvetet, eller kanske är det en hon, jag vet inte. Men den fick mig i alla fall att mot min vilja säga: »Näe, som sagt, det är för starkt för er små» Jag
stängde dosan och gick därifrån.
Kvar stod tjejerna, snopna men lättade.
Småskrattandes gick jag för mig själv, glad att jag nästan, men bara nästan, bjöd dom på snus.
Den andra händelsen var inte alls lika roande, men ändå väldigt spännande. Jag var 100 meter ifrån att få ett perfekt lopp genom centrum. Jag behövde inte stanna en enda gång över alla dom stora vägarna. Grönljus överallt, och om det inte var grönt, så kunde jag passera ändå. Jag har hoppats på detta perfekta lopp sen första dagen på jobbet. Idag kom det nästan, jag föll på mållinjen. Sista vägen innan hostelet. Fan!
Så kan det gå...
Skattjakt.
Idén är bara på planeringsstadiet än så länge, men den ser ut ungefär såhär:
Tre kuvert med en relativt enkel ledtråd kommer att placeras ut på slumpvis valda ställen på dublins gator, så tre slumpade människor förhoppningsvis kommer plocka upp dom. Ledtråden i kuvertet kommer att leda fram till en skattkarta, skapad av mig, Mr A.
Denna skattkarta kommer, om man väljer att följa den, så småningom leda fram till en ännu inte fastställd skatt (Idéer motages gladeligen).
Problemet med skattkartan och skatten är att dom måste gömmas på något ställe som inte är svårt att hitat om man letar efter det, men ändå tillräckligt diskret för att någon random-människa finner den. Det är svårt.
Newton
Mästerdetektiv Albinsson insåg sent igår kväll att snubben från stab-city (limerick) inte var så trevlig som han först verkade. Dom där ärren i huvudet har nog någon något med saken att göra.
När Mr A gick och la sig i sitt nya rum, visade det sig att Stab-citymannen också befann sig på sammma rum. Där fanns också två stycke holländska tjejer (vilka förövrigt förhindrade min kvällsbajs).
Den långa av de två holländksa tjejjerna stod vid våningssängen dom två sov vid, och pratade med den tjocka holländksa tjejen som låg i överslafen. Hon hade därmed sin baksida vänd utåt rummet.
Stab-citymannen klämmer då ur sig något väldigt pinsamt om hennes rumpa, Mr A kan inte återkalla dom exakta orden, då örat inte ville höra på det. Stab-citymannen skrattar väldigt självgott, och fortsätter skriva på sin dator.
Strax därefter säger han nåt i stil med: »Om ni så gärna vill prata med varandra kan ni väl lika gärna krypa upp i samma säng och mysa lite, så kan vi andra också få en del av kakan» Vid detta tillfälle försökte Mästerdetektiv Albinsson försvinna under sitt eget täcke, och skämdes under en stund, för att han nyss hade pratat med mannen.
Tjejerna verkade ganska vana vid hans kommentarer, då dom bara sa: »Mhm» och fortsatte prata. Mästerdetektiv Albinsson gillar inte honom, och ska försöka i så liten mån som möjligt tala med mannen.
Det verkar helt klart som att newtons tredje lag också innefattar den här mannen, då han har fått en väldigt skev syn på kvinnor, och har antagligen inte fått sexa på hundra år...
det går framåt...
Några dyra grejjer blir det inte, då ekonomin är något som måste hållas efter ganska hårt.
Irländadre verkar vara ganska dumma ibland. På lidl kunde jag köpa 300 g bacon för nästan 4 euro. Bredvid ligger Skräp-bacon, bitar, skav, eller vad man ska kalla det. 1 kg för 2 euro. en prisskillnad på flera hundra procent... till min favör. Det är jävligt märkligt.
Jag köpte skräp-bacon.
Mästerkocken ställde sig i köket och försökte knota ihop lite mat. Ni ska få mitt goa recept:
Lagom mycket ris ska kokas.
Medans det kokas görs följande.
Stek lagom mycket bacon.
Stek därefter(utan baconen i pannan) valfri lök, valfri paprika och lagom mycket valfritt tillbehör (i mitt fall svamp).
krydda med valfri krydda (tex chilipulver och curry).
Häll i baconen och riset (som nu är färdigkokt) i pannan.
Blanda och ät. Rekomenderad dryck till maträtten är Mjölk eller Fernet.
När jag stod och lagade till min underbara måltid, stod också den mycket charmanta kvinnan jag tidigare nämnt, som jag inte vet ursprunget på, bredvid mig. Jag då ett utmärkt tillfälle att prata med henne.
Hon visade sig vara från ungern, och var minst lika trevlig som jag trodde hon skulle vara. Hon ser mycket vänlig ut.
Jag stötte också på en ny karraktär här idag. En snubbe jag lagt märke till innan, men inte riktigt vågat prata med för han har tre överpheta ärr i huvet. Ett som går från vänster till höger sida precis vid hårfästet i pannan, ca 1.5 dm långt. Dessutom har han ett 1 dm långt ärr vid hårfästet på varje sida också som tar vid där pannärret slutar.
Det visade sig iaf att han var från stab-city, en liten stad i södra irland. Den heter naturligtvis inte stab-city, men kallas så för det är så mycket kriminalitet och det är stor risk att man blir knivhuggen där. Han jobbar med rymden, och håller just nu på att marknadsföra ett projekt där dom ska skicka upp en irländsk naturvetenskapslärare i rymden. Han hade också träffat Christer Fuglesang, och sa att han var väldigt trevlig.
Jag har lagt märke till att det är många underliga personligheter här. Specieltl dom som är något äldre. Jag vet inte varför, men det är inte många vanliga människor som bor på hostel.
Hittils har jag samlat ihop en handfull. Santa, som har rest jorden runt i köket på en lyxbåt; Sprallpojken som utbildar sig till att designa maskiner och jobbar med CAD; Australiensaren som är här för att hälsa på sin dotter, som ställer väldigt igenomtänkta frågor och som verkar vara verkligen smart; Spanjoren som är så stressad att han inte kan sitta still längre än tre minuter för att han inte får någon lägenhet; Den något utvecklingsstöra killen, som jag förvisso inte sett på länge som var aggresiv mot santa; Detta är dom något äldre karraktärerna jag kan komma på just nu.
Det finns ytterligare en snubbe som jag inte har nämnt. Han är stor, säkert två meter, skallig, också ett ärr i huvet. Han verkar ha väldig pondus, är inte rädd av sig och dricker mycket Guinnes. Jag har inte så mycket information om honom, men jag pratade med honom för första gången idag, så det kommer väl snart.
Jag väntar bara på att en phet kändis ska dyka upp...
Jag har lärt mig akta mig för britter. Dom är fan konstiga...
Karmometer
| \ / |
|__________________ / \_____________________ ___________ _|
Less Alot
Last night... Rough night...
Det började igår kväll när jag precis hade somnat. Klockan var kanske 0145. Mästerdetektiven vaknade av att en snubbe sov i någon annans snubbes säng. Den sprallige och kära irländaren förklarade tydligt för honom att »En säng med ett ihopvikt täcke är ledig.» Dom letade, men fann ingen säng med en ihopvikt täcke.
Då dyker Mästerdetektivens första karma-misstag upp. Tack vare utmärkt tidigare detektivarbete, visste Albinsson att det var en säng som var oanvänd, trots att den inte hade ett ihopvikt täcke. Men eftersom det var en av fransmännen som var drabbade, och mästerdetektiven, som fortfarande var arg för att han hade blivit väckt, nämnde inte detta.
Killen som sov i fel säng hade problem med att hitta en säng, men det fick Mr A inte reda på förän följande morgon.
Senare samma natt, närmare bestämt klockan sex, vaknade han igen. Denna gången var det killen över honom som låg i fel säng. Två killar av okänd nationalitet entrade rummet, och en av dom skulle sova i sängen över Mr A:s. Ännu en gång nämde inte Mr A den tomma sängen och killen som sov i sängen över fick vackert lämna rummet och karmapoängen sjönk ytterligare.
Ännu en insomning skedde. Även ett nytt uppvaknande, men denna gången bara ca 2 minuter efter insomnandet.
»Sorry» sa någon »Du ligger i min säng».
»Nej, det gör jag inte» svarade Mästerdetektiv Albinsson, alldeles för säker på sin sak. »Inte kan väl jag, som har koll på allting ha tagit fel säng» tänkte han.
Han slet upp sitt passerkort och lyste på det. Nog stod det säng 8 i rum 111. Han kollade, på sängnummret. Visst var det också säng 8 han låg i.
»Det här gällde bara fram till igår» sa mannen som stod framför honom.
Helvete. Mästerdetektiv Albinsson gjorde ett mistag.
Han svamlade något om att han hade bokat till söndag, vilket han också trodde att han hade gjort. Svor försiktigt på engelska. Då säger manenn framförhonom »Finns det ingen ledig säng? Kanske den där?» Han pekade på fransmännens delade säng (dom som sover en på dagen och en på natten, som nu var tom).
Herr A tog sig en funderare. Utmärkt tillfälle att hämnas på fransmännen och för att han blvit väckt två gånger klockan sex på morgonen. Men han tog förnuftet till fånga, och sa »Nej, den är inte ledig, men sängen där är det, det vet jag» Han pekade på sängen som han två gånger tidigare hade hållt hemlig. »Härligt» sa mannen framför honom »Ligg du kvar, jag tar den». Karmapoängen sjönk nu ytterligare av denna oerhört själviska akt, men han somnade trots det om gott, och utan mardrömmar.
Morgonen där på vaknade Mästerdetektiv klockan 9. Han hade kommit till insikt. Snabbt som skabb drog han upp sitt passerkort och kvitto, varpå det står vilket rum man sover i, vilken säng, samt datum man har bokat. »SAT 02 - FRI 08» läste han tyst för sig själv. på bokningsdatumet stod det att han skulle checka ut senast klockan 11 lördagen den 9 februari. Han hade förväxlat datumen, och insåg att det inte ens var en säng bokad för denna natt. En snyltnatt. Mindre karmapoäng, check!
Hade han bara sagt åt den stackars fransmannen att sägen var ledig det första han hade gjort, så hade karmapoängen varit i top, han hade fått ta smällen själv, och inget dåligt samvete hade behövt besittas. Men så är nu inte fallet.
Herr Albinsson får försöka gottgöra för detta på något sätt, för att om möjligt återupprätta sin gamla karmastatus, samtidigt som det hela tiden snurrar ett ordspråk i huvudet på honom. Ett ordspråk som försöker gottgöra för det dåliga samvetet.
»Man blir som man umgås...»
Ja, kanske det...